Citatet"VÀrlden har kommit till Sverige. Vi har en unik chans att berika vÄr kultur, göra vÄrt liv intressantare i kontakt med invandrarna", skrivet av Birger Norman pryder den ojÀmna tunnelbanevÀggen lÄngt under marken i förorten Tensta utanför Stockholm. Det Àr pÄ den blÄa linjen som ocksÄ kallas den mest deprimerande linjen eftersom majoriteten av den gÄr under mark. Barnfamiljer, arbetande singlar och Àldre rÄder det gott om, som dagligen Äker med tunnelbanan.
Trots detta har omrÄdet ett dÄligt rykte. Skjutningar, segregation och fattigdom talas det ofta om. Socioekonomisk utsatthet. Kriminalitet. Men spenderar man tid i Tensta Àr det tydligt att omrÄdet kantas av en gemensam nÀmnare. Arbetare. HÄrt arbetande mÀnniskor som försöker fÄ livet att gÄ runt. Citatet Àr fint, men felplacerat.
Poeten och författaren Birger Normans citat har en positiv instÀllning till invandring och ser det som nÄgot fint med att Sverige har invandrare. Det berikar vÄr kultur och vÄrt liv.
Den synen har inte funnits i Sverige pĂ„ lĂ€nge. Med krav om att âintegreraâ sig (snarare assimilera sig) och ett tydligt motstĂ„nd mot invandrare, anser man att de ska vara tacksamma bara de fĂ„r vara hĂ€r. Trots att integration behöver ske Ă„t bĂ„da hĂ„llen.
Avsaknaden av investeringar i Tensta har gjort att hyrorna Ă€r billiga â och arbetarklassen har rĂ„d att bo dĂ€r. Skenande rĂ€ntor, inflation som gör att paprikor Ă€r för dyra för att köpa och en skev bostadsmarknad gör Tensta till ett prisvĂ€rt alternativ.
Det gĂ„r inte sticka under stolen att Tensta Ă€r ett segregerat omrĂ„de. Men det Ă€r för att man inte investerat i omrĂ„det. Och pĂ„ grund av mardrömshistorierna man hör. MĂ€nniskor reagerar vĂ€ldigt starkt sĂ„ fort de hör att nĂ„gon bor dĂ€r. Hur kan man möjligen bo dĂ€r? Ăr inte det ett hemskt omrĂ„de? De verkar aldrig ha satt fot dĂ€r ens.
Spenderar man tid i Tensta inser man att de som bor dÀr Àr hÄrt arbetande mÀnniskor som vill försörja för sina familjer. à ker man dit en sen onsdagskvÀll sÄ Àr det mÄnga personer i uniform pÄ vÀg hem frÄn jobbet. Personer som fÄr Sverige att gÄ runt. Och gÀngen som det talas om syns inte till. Att ha förakt mot förorten blir dÀrför inte bara rasism, utan ocksÄ ett förakt mot arbetarklassen.
Men varför man valt att det citatet ska pryda ett av de mest segregerade omrÄdena Àr oklart. Det blir nÀstan som en uppmaning till personer som bor i Tensta att de Àr vÀrdefulla för samhÀllet. Att de inte ska glömma bort det. Vilket Àr viktigt. Men det blir lite retsamt nÀr det Àr det första man ser sÄ fort man Àr pÄ vÀg in mot stan. Mot riksdagen. DÀr vi tillÄtit Sverigedemokraterna att ta över.
Det Àr tyvÀrr ett citat som relativt fÄ personer i Sverige hÄller med om i dagens Sverige. Ingen i Tensta behöver övertygas om att invandring Àr en positiv sak. Eller om att perspektiven som personer frÄn andra lÀnder har vÀrde.
Det Àr andra omrÄden som skulle behöva pÄminnas om detta. Kanske Àr det problemet? Att medan man varit upptagen med att försöka berÀtta för invandrare hur de ska integrera sig sÄ har man helt glömt bort att göra nÄgot sjÀlv. Invandrarna jobbar och tar hand om sina familjer. Livet lunkar pÄ. Precis som för nÄgon som hade varit född hÀr. Men varför lÀgger man dÄ ansvaret pÄ personen som kommer hit? Man klagar pÄ att personen vÀljer att bo i Tensta, men betalar den inte nog för att ha rÄd med hyrorna i Stockholms innerstad.
Det blir ett problem som starkt kopplas arbetsrÀttsliga villkor och lika möjligheter. Sen om övriga samhÀllet kÀnner ett förakt mot en, kanske man kÀnner ett behov av att bo i ett omrÄde med likasinnade. I ett omrÄde dÀr ett citat om hur fin invandringen Àr pryder tunnelbanevÀggen.