Destination Gotland har höjt priset två gånger under 2022. I början av nästa år höjs priserna igen, då drastiskt med 30 procent. Enligt Region Gotland har priserna därmed höjts med 50 procent på bara ett år.
Nyligen tillkännagavs att bolaget tilldelas 200 miljoner av staten för att täcka ökade bränslepriser, helt i enlighet med gällande avtal med staten. Nu höjs alltså biljettpriser med i huvudsak samma motivering, att täcka ökade bränslekostnader.
Prisökningen borde därmed vara tillfällig men om detta står inget nämnt i pressmeddelandet från Destination Gotland.
Självklart kan ingen kräva att gotlandstrafiken ska gå orubbad genom alla de kriser som världen genomgår. Men det blir svårt att förstå att gotlänningarna ska betala så mycket trots att staten gått in med ökat stöd i storleksordningen halva det årliga totala stödet för gotlandstrafiken som ligger på knappt 500 miljoner.
Enligt avtalet delar man på kostnaden mellan bolaget och staten om kostnaderna överstiger en viss nivå.
Jag misstror inte bolagets behov av ökade intäkter för att möta alla ökade kostnader. Problemet är att vi saknar transparens. När staten går in med så mycket pengar som den gör i gotlandstrafiken måste full transparens och offentlighet gälla. Det borde vara en självklarhet. Precis som det borde vara i all verksamhet som i huvudsak utförs på det allmännas bekostnad.
De flesta andra företag anpassar sig på olika sätt till förutsättningarna under krisen. Många ser nog en uppenbar risk i att kraftigt höjda priser kommer att bli svåra att sänka när de akuta kriserna förhoppningsvis är över.
Lika många, fortfarande bara min gissning, tror jag skulle ha överseende med färre turer som alternativ till höjda priser. Vet man att det är under en begränsad period och varför så har de flesta förståelse. Att bara sänka farten generellt för att spara pengar har jag förstått innebär just färre turer så det får man väl räkna på vilket som ger bäst effekt.
Om Destination Gotland redan utrett alla alternativ borde detta ha redovisats.
Region Gotland kräver i ett pressmeddelande ökade statliga insatser för att Gotland och gotlänningarna inte ska drabbas så hårt. Häromdagen skrev jag om Gotlands båda riksdagsledamöter och deras motioner och att de inte skrivit några sådana tillsammans för Gotlands välkända behov.
Hanna Westerén har tagit upp frågan i en interpellation till infrastrukturministern, kan man hoppas på ett svar med substans istället för de förväntade talepunkerna?
Här finns ett ypperligt tillfälle för det nya S&M-styret att agera gemensamt i Sveriges riksdag för att lyfta den akuta frågan för Gotlands bästa.