I helgen gav den danske provokatören Rasmus Paludan sig på att bränna koranen i skånska Kristianstad. Det var en synnerligen lam tillställning. På alla plan. Först och främst var verkshöjden på Paludans tal pinsamt låg. Hade han hållit på lite längre hade poliserna runtomkring honom somnat. Själv satte han stundom sin megafon på att upprepa det han nyss sagt, och lade sig att vila.
Även hans antagonister var tama. Några upprörda gentlemän, i alla åldrar, stod utanför avspärrningarna och erbjöd Paludan att komma till Näsby istället. Näsby är ett av Kristianstads mer utsatta områden, och där Paludan egentligen ansökt om att få ha sin tillställning. Polisen flyttade dock den till centrala Kristianstad. Paludan stod i sin tur på insidan av avspärrningarna och erbjöd de utanför att komma in till honom. Båda sidor kallade varandra fegis men visste att alla inviter skulle förbli ohörda. Från utsidan av staketet erbjöds Paludans mor samlag, och det framfördes att hon var lösaktig. Tonen nådde knappt upp till jargongen på valfri gymnasieskola eller Morgan Johanssons twittrande.
Det fanns förvisso några yngre gentlemän som med skyddsvästar och knivskyddshandskar var rustade för riktigt bråk. Några av herrarna försökte ringa dit fler medan andra försökte elda på stämningen. Med utebliven framgång. Många av de bara klädsamt upprörda lämnade när det lovades gratis läsk nere på stan, och få om, om ens någon, gjorde upprorsmännen sällskap. Dessa fick förvisso inte heller stanna till slut. Minsta lilla överträdelse, oavsett om det var knallskott eller maskering, så leddes de bort av polisen. Tiotalet omhändertogs. Dialogpoliser i all ära, men det var monologpoliserna som såg till att inget hände.
Det var tydligt att polisen med påfallande få resurser räknat med att folk skulle sköta sig relativt bra. Ska åhörarna lite tillyxat sammanfattas fanns en liten grupp som var där för att pliktskyldigt skrika på Paludan, en mycket större grupp som var där för att titta på de som skrek. Alltså någon form av socialporr. Resten var där för att spela in Tiktokfilmer.
Även om det inte for sten genom luften och inga bilar brann påminde dagen ändå om vilka skillnader det är inom samhället. I resten av stan fortsatte livet som vanligt, ingen bryr sig om att man bränner en bok, medan till och med familjefäder tar sig omaket att lägga söndagen på att skrika på en lustig dansk för att han förargar deras religion. Den skillnaden i värdering är något vi alla behöver fundera mer på. Vi, kanske mest media och polis, behöver också fundera på varför så många poliser tog för givet att jag som representant för media var vänster, samt i sin kontakt med både mig och de utanför staketet tog avstånd från Paludan och den yttrandefrihet han begagnade sig av.
För det ska vara tillåtet att säga idiotiska saker, och det är skillnad på lagligt och omdömesgillt. Något som inte bara gäller yttrandefriheten. Det räcker med att bege sig till valfri återvinningsstation för att se människor exercera sin lagliga rätt att köra med släp trots att avsaknad av förmåga att framföra bil utan släp, samtidigt som människor som kan köra riktigt bra bötfälls för att bokstaven på deras körkort inte medger de sist 50 kilona. Man kan således både med omdöme bryta mot lagen och omdömeslöst följa den. Paludans snack är omdömeslöst men vi ska inte förbjuda det.
I vilket fall som helst, det är inga problem om Paludan kommer till Almedalen. Dels för att politikerveckan är Sveriges i särklass mest vita tillställning där ingen skulle bry sig, dels för att rosédrickarna inte gärna tar ton. Något vi såg 2019 när de som stod upp mot NMR var före detta kriminella och en normalt fredlig torvkonsult. Men om man nu vill överbrygga skillnaderna i samhället kan att Paludan är den politiker med bäst närvaro i utsatta områden mana till viss eftertanke.