Plastpåseskatten ska slopas. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari kan dock inte svara på varför Liberalerna är med och tar bort plastskatten när de drev på frågan. Det är inte första gången som Pourmokhtaris ryggrad är flexibel och Liberalernas roll i regeringen försvinner in i tomma intet.
Innan det stod klart att Pourmokhtari skulle få en ministerpost så var hon ett bländade hopp om att stoppa Sverigedemokraternas inflytande på svensk politik. Hon har länge profilerat sig som en stark motståndare till partiet och ansett att de driver rasistisk politik. Hon hotade även att hon skulle blockera en regeringsbildning – något som snabbt släpptes så fort hon blev utnämnd som ny minister. Besvikelsen var total.
Pourmokhtari var det enda politiska hoppet som progressiva politiker och debattörer hade. Kanske skulle man kunna hindra Sverigedemokraterna från att få alltför stort inflytande. Och hoppet kom genom en ung tjej med invandrarbakgrund. Men kappor vändes efter starka högervindar och ett problematiskt Tidöavtal som heter duga. Liberalerna bytte ut sina värderingar mot regeringsmakt i stället. Och att Pourmokhtari följer partilinjen kan ses som väntat – trots både löften och förhoppningar om civil olydnad.
Att Pourmokhtari inte längre gillar att stå upp för vad hon tror på är något som vi känner igen från hennes klimatpolitik. Ministern uttalade sig nyligen om hur Återställ våtmarker-aktivister inte gör någon skillnad.
Demonstrationer och fredlig civil olydnad ser hon inte längre som ett alternativ för att förändra politiken. Hon medger att hon själv tidigare varit aktivist som flitigt demonstrerat för frågor som hon anser är viktiga, men att hon nu tycker att förhandlingsbordet är det bästa stället för att bidra till klimatomställningen.
Men vad hände med förhandlingsbordet då plastskatten slopas? Liberalerna var med och förhandlade fram skatten – något som vid tidpunkten ansågs som ett viktigt steg i klimatomställningen. Och nu hävdar ministern att så inte var fallet och att det drevs igenom på grund av EU-lagstiftning.
Pourmokhtari har dessutom fått kritik för att varken ha bjudit in forskare eller unga i paneler till det klimatmöte som hölls tidigare i år. Något hon inte tycker är ett problem alls. Trots att forskare vet mer om konsekvenserna för klimatet än några andra. Och unga är de som kommer drabbas om Pourmokhtari misslyckas agera. Det är deras framtida planet som står på spel.
Vare sig man som politiker vill vara mer av en aktivist eller föredrar förhandlingsbordet så är det inga konstigheter att förvänta sig ett konsekvent beteende. Människor vill att politiker ska hålla det de lovar – och driva igenom frågor som de anser är viktiga. Pourmokhtari gör oss därmed besvikna. Många löften om att hålla Sverigedemokraterna i schack och att rädda klimatet blir i stället efterhandskonstruktioner som aldrig lovats. Och besvikelsen är total.
Ryggradslösa politiker finns det redan gott om. Och Pourmokhtari tillsammans med Liberalerna har visat sig vara de mest ryggradslösa av de alla. Kanske hade man inte väntat sig något annat under vanliga omständigheter, men med en pågående klimatkris och med Sverigedemokraternas inflytande över svensk politik fanns Liberalerna där som bästa alternativ. Vilken besvikelse.