I torsdags presenterades utredningen om stärkt konkurrenskraft i svensk animalieproduktion. Det är välkommet att regeringen vill ta sig an lönsamheten men frågan är väl utredd sedan tidigare, och det syns ingen verklig förändring.
Redan år 1997 presenterades den första utredningen i ämnet. Den anger att skatter och avgifter är ett problem. Utredaren varnade för att svenskt lantbruk utan konkurrenskraftiga villkor skulle gå samma öde till mötes som tekoindustrin. En nyckelfaktor var att svenskt regelverk måste lättas ner till EU-nivå.
År 2015 kom nästa utredning. Denna kan sammanfattas med att svenska höga skatter och särregler hämmar lantbruket. ”EU:s regler bör vara utgångspunkt för vad som ska gälla i Sverige. Om man ska ha särskilda bestämmelser bör de vara grundade på vetenskap, inte på tyckande”, förklarade utredaren Rolf Annerberg för Land Lantbruk (27/1–15)
När han ombads utveckla vad han menade blev svaret: ”Vi vet att djurskyddsdebatten är väldigt emotionell.” Något inte minst Liberalerna påminde oss om när den senaste utredningen kom.
Trots att utredningen till viss del är både svagare och sämre än sina föregångare innehåller den en del positiva förändringar. Varför händer det då inget? Och var är alla de förbättringar från tidigare utredningar regeringen redan hade kunnat genomföra? Ska något påtagligt hända blir det en stressig andra halva av den här mandatperioden för landsbygdsministern.
En av de riktiga förbättringarna utredningen föreslår är slopat beteskrav för mjölkkor i lösdrift. Kravet innebär att djuren ska ha tillgång till bete sex timmar per dag under betesperioden, vilket motsvarar lite drygt åtta procent av årets timmar på bete i söder och fyra procent i norr. Trots den ringa tiden innebär kravet kostnader för både djur och människor.
Hältor och juverinflammationer ökar under sommaren, och beteskravet tvingar i praktiken lantbrukare att investera i bete snarare än i bra stallar med hög kokomfort. Redan för tio år sedan konstaterade Jordbruksverket att beteskravet försämrade lönsamheten med mellan 200 och 1200 kronor per ko och år. Sannolikt har summan ökat sedan dess.
Trots att ett slopat beteskrav således inneburit ett lyft för både djur och människor bekräftade Liberalerna som sagt hur känslostyrd debatten är. Utan ett enda argument eller grund i vetenskap deklarerade partiet att det kommer kämpa mot en sådan förbättring.
När vi för första gången i modern tid har en regering som ens överväger förbättrad konkurrenskraft för svensk livsmedelsproduktion förstör Liberalerna. Varför är inte helt klart att bli klok på. Så länge folk måste äta är ju att livsmedel produceras inte ett särintresse. Tvärtom är det ett allmänintresse som är alldeles för viktigt för att Liberalerna ska få kasta både djur och människor under bussen för att ta billiga poäng hos folk som tror att maten kommer från affären.