Föreningen Strandskyddarna är en liten handfull aktivister som tilldelats alldeles för stor makt. Makt som föreningen uppenbarligen inte har vett att använda med urskiljning. Denna makt att obstruera borde denna förening och dess likar inte få behålla.
Varför har pyttesmå föreningar överhuvudtaget möjlighet att överklaga i ärenden, som Sudersannas, som överhuvudtaget inte berör dem?
Det började med en i grunden klok tanke, med Åhuskonventionen. Allmänheten skulle ges mer insyn och mer makt i miljöfrågor som var av stort intresse för den. Till en början gavs denna makt i miljöfrågor till ett mindre antal seriösa och etablerade organisationer i vissa typer av miljöärenden. Men med åren har praxis i Sverige urartat totalt. Nu kan en liten grupp monomana västkustbor bestämma sig för att obstruera i ett litet trivialt ärende om en strandservering i andra änden av landet. Det är som om vi inrättat samhället så att ingenting ska kunna göras på landsbygden överhuvudtaget, utan att några inbitna sabotörer ska kunna ta sig rätten att förhala processen.
Problemet är känt sedan länge. Men när det gäller frågor som denna så rör sig politik och juridik med en hastighet som får glaciärer att framstå som fartdårar.
Rätten att överklaga i miljöärenden måste begränsas i två olika avseenden.
För det första kan inte den rätten tillhöra varje rättshaveristisk spillra till organisation. Någon dignitet måste en organisation ändå har för att få använda rättigheter som normalt bara tilldelas sakägare som verkligen är berörda av det aktuella ärendet.
För det andra borde rättigheten att överklaga inte omfatta alla beslut som berörs av miljörelaterad lagstiftning. När det gäller beslut med stor miljöpåverkan kan jag absolut se ett värde i att miljöorganisationer ges möjligheter att agera som sakägare och värna allmänhetens intressen. Jag tänker mig exempelvis ärenden som gruv- och stenbrytning, stora infrastrukturprojekt, industrietableringar, vattenregleringar och så vidare.
Det finns alltså två skäl till att Föreningen Strandskyddarnas inte borde ha kunnat överklaga länsstyrelsens beslut om Sudersannans servering på Sudersand. Föreningen borde vara irrelevant och frågan har hur som helst inte den digniteten att de som inte är direkt berörda ska ges rätten att använda rättssystemet för att förhala ett undantag från strandskyddet för en liten småföretagare och hans personal.
Länsstyrelsens beslut var det rimliga i ärendet och jag kunde bara räkna vinnare och inga förlorare.
Föreningen som kallar sig strandskyddare har för övrigt även engagerat sig i Tofta strand.