Christer Bruzelius står i begrepp att lämna uppdraget som VD för Destination Gotland,, men han sade något väldigt intressant under gårdagens digitala frågestund om regeringens utredning att helt förstatliga Gotlandstrafiken. Det var när han ställde i utsikt att Destinationen skulle fortsätta att driva trafik, även om företaget skulle förlora nästa upphandling. Kanske inte under hela året, utan snarare under den mer lönsamma tiden.
Detta är en möjlig konsekvens som jag inte ordentligt övervägde, när staten öppnade upp trafiken mellan Gotland och fastlandet för konkurrens. Och den har både uppsida och nedsida.
Å ena sidan så skulle ju en situation där två rederier bedriver omfattande trafik samtidigt innebära mycket för både utbud och priser.
Å andra sidan måste ju det rederi som ger sig in i en upphandling om Gotlandstrafiken betrakta detta som ett hot. Om de tvingas konkurrera med Destination Gotland även om de vinner upphandlingen – och om Destinationen dessutom plockar "russinen ur kakan" – så ter sig ju Gotlandstrafiken som en mindre attraktiv affär att vinna.
Jag vill ju inte att Gotlandstrafiken ska bedrivas i statlig regi med fokus på att hålla kostnaderna nere. Jag föredrar en trafik som kan utvecklas både för passagerarna och avseende drivmedel, teknik och miljöpåverkan. Då ter sig ett statligt budgetalternativ med långsamtgående färjor inte som ett attraktivt alternativ och det skulle potentiellt vara förödande för Gotlands möjligheter till utveckling.
Vad är då bevekelsegrunderna för regeringens utredning om att förstatliga Gotlandstrafiken. Det handlar väl främst om två saker. För det första upplever man en bristande konkurrens i upphandlingen, även om det inkom åtminstone två seriösa anbud senast det begav sig. För det andra kostar subventionerna till trafiken nästan en halv miljard om året och man fruktar väl att det kan bli betydligt mer än så efter år 2027.
Begripligt nog är Destination Gotland hårt emot en förstatligad färjetrafik, men samtidigt kan företaget paradoxalt nog ses som en viktig faktor bakom att ett förstatligande överhuvudtaget aktualiseras. Det är Destinationen som vunnit de upphandlingar som staten ser som problematiska och det är Destinationen som faktiskt kan bidra till att skrämma bort medtävlare från nästa upphandling.
Jag undrar för övrigt hur staten nu ser på att Destinationen gått över på naturgas som drivmedel, med ambitionen att blanda i mer och mer biogas? Hur ser man ambitionerna att även nyttja el och länge in i framtiden vätgas för att driva färjorna. Å ena sidan är ju strävan mot noll utsläpp av koldioxid helt i enlighet med regeringens intentioner, men å andra sidan är ju utvecklingen definitivt kostnadsdrivande.