Strid om landsbygdsskolor har det varit ända sedan jag flyttade till Gotland för snart 14 år sedan. Omorganisationen då var Skola Gotland 2008, som kunde genomföras under relativt fredliga former. Men motreaktionen ledde till att Fardhem fick en friskola, på tvärs med Regionens planer.
Bäst som Region Gotland våndas med det senaste förslaget till omorganisation av förskola och grundskola så meddelas det nu att Atheneskolan stänger just friskolan i Fardhem, efter mer än ett decennium. Hur kan detta påverka dagens omorganisation och bilden av den?
Det går, så att säga, åt båda håll. Elever som har gått eller skulle gått i Fardhem, kan nu hamna i kommunala skolor istället. Alla som skolats i Fardhem kommer knappast att nappa på Atheneskolans erbjudande om plats i Visby, som det ju är en bra bit till. När friskolan i Fardhem försvinner så kan det alltså innebära att kalkylen för nedläggningshotade skolor förbättras en aning.
Å andra sidan känns ju de skäl som Atheneskolan anför för nedläggningen i Fardhem välbekanta från tjänstemannautredningen om framtidens skola. Rekryteringsproblem och lärarbrist som i sin tur har lett till kvalitetsproblem. Det är ju just sådan problematik som utredningen varnar för och siar om.
Hur ska man se på friskolan i Fardhem? Som ett fåfängt försök att förneka en oundviklig utveckling? I ett drygt decennium höll man ut, men till slut slår de faktorer igenom, som fick Regionen att fatta nedläggningsbeslutet? Det blev bara en fördröjningsstrid.
Eller ska man trots allt se friskolan som en framgång, som gjorde att man kunde erbjuda många årskullar av elever ett lokalt alternativ till den kommunala skolan? Ska friskolan i Fardhem tjäna som en påminnelse till nedläggningskritiker att man inte behöver vara helt hjälplös inför politiskt fattade beslut om skolans organisation?
Båda synsätten är relevanta. Men jag har åtminstone inte hört det glunkas någonstans, om planer på att låta friskolor ta över om Region Gotland lägger ner. Hittills har motståndet koncentrerat sig på att försöka påverka politiken. Och för politiken och förvaltningen är nog lärdomen från Fardhem tämligen endimensionell. Det är svårt att i längden driva skola på ett bristande underlag.
Jag tycker fortfarande att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att sia om resultatet när man ska besluta om framtiden för skolan och förskolan. Mer än att beslutet kommer att ta längre tid än planerat. Jag väntar mig inte mycket av barn- och utbildningsnämndens möte på tisdag.