Till skillnad från normala tider så finns det nu många lediga bostäder i särskilda boenden på Gotland. Jag har kritiserat Regionen för att de äldre som beviljas särskilt boende då inte får välja var de vill bo, utan de anvisas plats på något av Regionens egna boenden. Det drabbar de äldre som kan erbjudas boende långt från hemmet och långt från nära och kära. Och det drabbar de privata äldreboenden som har ramavtal med Regionen, och nu hamnar i en besvärlig situation ekonomiskt med många tomma platser.
Om min kritik inte har påverkat Regionens borgerliga ledning, så kanske det tar skruv nu när de principer som tillämpas försvaras av Erik Fransson på Folkbladets S-märkta ledarsida i GT:
"För ett beslut om att få plats på särskilt boende är ett beslut på en omsorgsform och inte en möjlighet att fritt välja sitt framtida boende."
Jag är osäker på om detta överhuvudtaget är ett argument. Omsorgsformen är ju ett boende och dess geografiska placering spelar stor roll exempelvis för den som hoppas på många besök exempelvis av den äkta hälft som fortfarande bor kvar hemma. Är resan lång kompliceras den ytterligare av att många som blir äldre förlorar möjligheten att köra i egen bil.
Är det uteslutet att visa omsorg, bara för att man kallar något för en omsorgsform?
Men det finns ju möjlighet att tacka nej till det boende som anvisas av Regionen, så att man kan hoppas på något bättre nästa gång. Räcker inte det?
När mina föräldrar beviljades plats på särskilt boende så hade vi vid båda tillfällena turen att utan betänkligheter tacka ja till det första boendet som erbjöds.
Frågan är vad vi hade gjort om de erbjudits en plats vi verkligen inte ville ha. Deras hälsotillstånd var sådant att det verkligen inte hade känts bra att vänta ännu längre än vi redan hade gjort. Och så är det för väldigt många nuförtiden. Antalet platser i äldrevården har blivit färre samtidigt som de äldre blivit många fler. Kommunerna lutar sig därför tungt mot hemtjänsten (och insatser från anhöriga) och är väldigt restriktiva med att bevilja särskilt boende. Så när det är dags att flytta in på särskilt boende känns behovet av omsorgen ofta tämligen akut.
Rätten att säga nej till ett oönskat särskilt boende används bäst av dem som har minst behov av boendet.
Nu när det finns tomma gott om lediga platser i äldrevården så finns också möjligheten att slippa denna hantering och låta de äldre välja bland lediga platser. Då slipper vi också risken att något av de privata äldreboendena med den bästa finansieringsformen – ramavtal – tvingas slå vantarna i bordet på grund av att de särbehandlas negativt i en ovanlig situation.