I måndagens huvudledare – "Boprojekt behandlas som olägenheter" – skrev jag om det missnöje fastighetsägaren Tino Goetze gett uttryck för i samband med att han överväger att ge upp ännu ett stort bostadsprojekt i Visby. Han nämnde då att det också finns ett utbrett missnöje och frustration även bland andra fastighetsägare som upplever att deras planer motarbetas.
En del av detta missnöje kom till uttryck i GT i går, i en artikel där Kenneth Carlzon och Karsten Inde beskriver hur Regionens krav på en samordnad planprocess, ett planprogram, som omfattar båda entreprenörernas angränsande men separata projekt, och hur detta kan komma att försena byggstart med flera år. Om de alls blir av. Kenneth Carlzon säger till GT:
– Det kan ju ta fem år till då, det är helt horribelt. Vi ligger mycket längre fram med våra planer, det är omöjligt att jobba så här.
Området det handlar om kallas Kilen och ligger mellan Södercentrumrondellen och Tallunden, på andra sidan vägen från Tino Goetzes svårrealiserade projekt där Överskottsbolaget i dag ligger.
Situationen är ett nästan övertydligt exempel på när man låter det bästa bli det godas fiende. Vilket gör att Regionen gör sig till entreprenörens fiende. Kanske finns det något att vinna på att göra ett planprogram för hela Kilen samtidigt, men om detta innebär att en hugad bostadsbyggare ska hållas på halster i år efter år efter år i väntan på ett planbesked så kan det i verkligheten innebära ett alltför högt pris för en alltför liten fördel.
Regionen prioriterar sina egna små fördelar väldigt högt medan fastighetsägarenbs umbäranden ges en väldigt låg prioritet. Det är naturligtvis inte ett bra sätt att bygga förtroende och ett gott företagsklimat.
Hemmafixandet har fått ett uppsving under pandemin. När medborgarna nästan tvingas tillbringa mer tid hemma, så är det många som väljer att använda tiden för förbättringar.
Men hemfixarna då? De som vill fixa hem som andra kan bo i. Och jobb för dem som ska bygga dem.
Vi talar nu alltså om tre olika bostadsprojekt i de centrumnära delarna av södra Visby med planer på omfattande utveckling och väsentliga tillskott till en bostadsmarknad med en bristsituation. Borde inte prioritet ett vara att dessa projekt blir verklighet och gärna snart, så länge det inte går att resa några väsentliga invändningar mot hur de påverkar staden?