Regionerna varslar om att det blir svårt att nå målet om att alla som vill ska vara vaccinerade innan semestrarna i juli. Även om vaccineringen i Sverige går långsammare än jag skulle önska så går den framåt. På Gotlands tycks vaccineringen löpa smidigare och snabbare än i exempelvis Stockholm.
Samtidigt förvarnar regeringen om drakoniska åtgärder för att begränsa smittspridningen och Folkhälsomyndigheten och regeringens statsepidemiolog varnar för en tredje våg i pandemin.
Är det inte som att åtgärderna är ett år ur fas? Är inte de åtgärder som Sverige relativt nyligen vidtagit – och de ytterligare åtgärder regeringen hotar med – samma typ av åtgärder som andra länder använde förra våren?
Förklara gärna för mig om jag har fel, men om alla i riskgrupperna kommer att vara vaccinerade i en nära framtid, varför tycks det då som att myndigheterna anser det viktigare nu än någonsin tidigare under pandemin att begränsa smittspridningen? Är detta verkligen våren då det är motiverat att stänga ner hela samhället? Då de som mest behöver det äntligen redan fått eller snart får ett skydd mot att allvarligt insjukna i covid-19? Även om det tar tre veckor efter första vaccineringen innan den ger full effekt, och även om en vaccinering inte ger ett totalt skydd ens då.
Att stänga ner Sverige i vår verkar för mig ha mer att göra med politik och PR än med pandemin.
Storbritannien har kommit långt i vaccinationsprogrammet. Betydligt längre än Sverige. Redan nu har en tredjedel av Storbritanniens vuxna fått sin första dos. Till den 15 april ska alla över 50 – plus övriga med hälsoproblem som gör att de tillhör någon av riskgrupperna – ha fått två eller åtminstone en dos vaccin. Målet har nyligen tidigarelagts med en halv månad, från första maj.
I Storbritannien talar regeringen nu inte om att stänga ner samhället utan om en plan för att öppna det igen. En plan som enligt Boris Johnson ska vara baserad på data och inte på datum. Vilket verkar klokt.
I flera länder har det förekommit omfattande protester mot de restriktioner medborgarna tvingas leva under. Stora och ibland våldsamma demonstrationer i bland annat – men inte enbart – Tyskland, Italien och Nederländerna.
Den typen av motreaktioner har vi ännu så länge varit relativt besparade från i Sverige. Men om nya drakoniska restriktioner stänger ner landet i detta läge, när vaccinationsprogrammet kommit igång efter att vi levt med pandemin i över ett år, ska det inte uteslutas att vi kan komma att trotsa vårt annars fogliga kynne.