Det är kanske två decennier sedan det hände, men det har nu uppdagats att Regionen (som var "kommunen" när det begav sig) grävt ner vattenledningar på en fastighet som tillhör Naturvårdsverket. Dessutom inom naturreservatet Bergbetningen.
Men Regionen är snabb med att förlåta sig själv för gamla synder. Regionens VA-chef Susanne Pettersson, som verkligen inte personligen bär skulden, rodnar inte ens för sina företrädares skull:
– Nej, jag tänker mer att alla kan göra fel, även vi på Region Gotland.
Lika snabb att förlåta tycks fastighetsägaren vara, enligt gårdagens artikel på Helagotland. Verket föreslår till och med att berörd del av fastighet ska tillföras regionen. Tänk om det alltid var så lätt att förvärva mark.
Jag har väl egentligen inte så mycket att invända mot all denna förståelse, medgörlighet och smidighet, i relationen mellan stat och region.
Men hur går det när en privat fastighetsägare i staden sätter upp en egen gatubelysning eller när det visar sig att en villa saknar bygglov för ett tak över en uteplats? Hur går det när en villaägare vill ha ett större garage eller när en bonde som pensionerar sig vill bygga sig ett hus i anslutning till den gårdsmiljö han nu ska sälja? Hur går det för den markägare – som faktiskt äger marken i fråga – och som vill göra något anläggningsarbete inte i men i anslutning till ett naturreservat? Hur går det för den skogsägare vars familj har skött en skog i flera generationer, när Naturvårdsverket upptäcker att denna skötsel gjort att det uppstått naturtyper som anses värda att bevara? Hur går det för den markägare som klipper gräsmatta på sin egen tomt men ända ner till stranden? Och om det anläggs en grillplats eller anläggs en brygga? Vad händer om en världskänd musiker vill bygga en studio 70 meter från vattnet, på en plats som ligger ovanför en brant och är osynlig från stranden?
Var finns all denna förståelse, medgörlighet och smidighet i medborgarnas relation med stat och Region?
Relationen mellan myndighet och Region är en relation makthavare emellan. Där är instinkten att vara broderlig och att hellre fria och släta över än att fälla och krångla till. Men medborgarna är undersåtar, dem som stat och region finns till för att hålla ordning på. Då är regler till för att följas, även när konsekvenserna är märkliga eller till och med absurda. Då kan markägarnas rättigheter att bruka sin egendom undan för undan konfiskeras och varje förändring är ett problem, hur lite den än påverkar medmänniskorna.