Det är tyvärr allt vanligare att unga blir rånade. Att bli rånad är ett trauma och kan också upplevas som förnedrande, speciellt om det sker under förnedrande former. Rånen är extremt negativa för samhällsklimatet. För gärningsmännen kan det bli några av de första stegen destruktiv existens som mer eller mindre yrkeskriminella. För offren blir rånet med stor sannolikt förödande för deras tilltro till andra människor. Och tyvärr för deras tilltro till rättsstaten. Speciellt om gärningsmännen tycks ha lätt att komma undan med sin gärning med små eller inga konsekvenser. Nästa generation vuxna tvingas göra sig beredda på att leva i ett hårdare samhälle.
Än mer pessimistisk blir jag när jag läser i Bulletin om en nyligen avkunnad dom. Göta hovrätt anser, till skillnad från tingsätten, att de åtalade inte gjorde sig skyldiga till brott när de omringade en ung pojke och uppmanade honom att lämna ifrån sig sina skor. Att be någon om dennes skor är tydligen inte att betrakta som en brottslig gärning under omständigheterna, anser hovätten, trots att det inte är svårt att inse att det krävs speciella omständigheter för att någon ska hörsamma en sådan begäran och gå hem i strumplästen.
Det är inte svårt att hota någon, utan att göra det bokstavligt. "Jag vet var du bor", är en gammal favorit. "I'm gonna make him an offer he can't refuse" – jag ska ge honom ett erbjudande han inte kan säga nej till – sade Marlon Brando i Gudfadern. Och Monty Python har gjort en lysande sketch om hur några mafiosos idkar utpressning mot den brittiska armén.
– Du har en fin armébas här, översten. Det vore ju synd om det... hände den något.
Om unga ska kunna avtvingas sin egendom med denna typ av uppmaningar, utan att förövarna ens bedöms ha gjort något brottsligt, så är det potentiellt förödande för offrens tilltro till statens och rättsväsendets förmåga – och vilja! – att skydda medborgarna mot övergrepp. Hur går det offrens beredskap att polisanmäla de övergrepp de utsätts för? Hur mycket kommer laglydiga unga att begränsa sina liv, för att inte i onödan utsätta sig för situationer där de lätt kan bli offer för andras girighet eller hävdelsebehov. Dessutom finns det naturligtvis en uppenbar risk för att rättsskipningen privatiseras. Om så blir fallet är vi på väg mot avgrunden – i någon annans skor.