Mellan skrivande stund och publiceringen av denna text kan vi ha passerat 8 000 dödsfall som är associerade med den pågående pandemin. Men offren räknas inte bara i döda. Även insjuknade som överlever kan drabbas av långvariga eller till och med permanenta sviter av sjukdomen. De kan exempelvis få svåra skador på lungorna som ger försämrad funktion.
På ett liknande sätt förhåller det sig med samhället. Det kommer att överleva pandemin, men vissa skador och förändringar under pandemin kommer att ha återverkningar även efter farsoten. Och dessa effekter av coronaviruset är nog i flera fall inte så tillfälliga som vi kanske hoppas.
Jag är beklagligt sen med årets julklappsbestyr. Men när jag häromdagen ändå gav mig ut för att leta och handla så var det en väldigt annorlunda upplevelse jämfört med tidigare år. All eventuell oro för att det skulle bli svårt att hålla avstånd till andra shoppare skulle ha varit bortkastad. I de affärer jag var inne i var jag den ända kunden. I en av affärerna fick jag hoa efter personal för att överhuvudtaget kunna betala. En annan affär som jag tänkt besöka visade sig bara öppna efter tidsbeställning.
Att handla julklappar på stan var en närmast spöklik upplevelse. E-handeln slår däremot nya rekord. E-handeln var en allt svårare utmanare för butikerna redan innan pandemin, en utveckling som nu slagit till med oerhörd kraft. I går meddelade Folkhälsomyndigheten att den vill ställa in julrean. Och värdet på butikernas osålda lager fortsätter minska.
I viss mån kommer säkert kunderna tillbaka till butikerna när pandemin är över. Men näppeligen i lika stora skaror som före pandemin. Många butiker kommer att få det väldigt svårt, speciellt de som inte är grundligt etablerade även inom E-handel. Konsekvensen av folks ändrade köpvanor riskerar att bli något som vi egentligen inte vill ha. Tomma butikslokaler och skyltfönster med brun papp. Alla kan inte bli fik eller krogar. Och även efterfrågan på kontorsyta lär krympa i spåren av att hemarbete förmodligen kommer att förbli något vanligare även efter pandemin. Och lediga kontorslokaler i Visby fanns det ju redan innan pandemin. Effekterna även för fastighetssektorn kan bli stora.
Regeringen öser ut offentliga medel för att hålla företagande i allmänhet och vissa utvalda branscher och organisationer i synnerhet under armarna. Senast utspelet i en lång rad var i går ytterligare en halv miljard till kulturen. Men hur många är det inte som trots allt tvingats pausa olika typer av kulturella yrkesliv i brist på publik? Kommer de någonsin att återigen att fullkomligt återvända till sina karriärer? Återvänder hela publiken efter pandemin, eller har delar av den vant sig vid streamad underhållning i hemmet?
Från Göteborgs universitet kom i går en rapport som visade hur mycket bland annat reseföretag, hotell och restauranger har tappat. Kommer flyget och besöksnäringen att återhämta sig fullt ut? Eller kan vårt beteende ha påverkats permanent även på dessa områden?
Minns ni våras, när det fanns de som ville se ett ljus i pandemimörkret? De tyckte att den radikala omställningen av samhället då visade hur vi skulle kunna ställa om snabbt och radikalt även för klimatets skull.
Jag påpekade då att pandemiåtgärder är tillfälliga och ohållbara i längden, med klimatåtgärder behöver vara långsiktiga.
Man hör inte så mycket om den där förhoppningen längre. Ju längre pandemin pågår – och ju mer statens utgifter ökar medan intäkterna krymper – desto mer uppenbart blir det ju den radikala omställningen inte är långsiktigt hållbar. Det blir svårt nog att klara välfärdstaten även efter pandemin, när delar av ekonomin kanske aldrig återhämtar sig.