Samtidigt hinner man fundera över metoder för att förverkliga en ambition av att kommentera utifrån fakta och helhet. Ofta kritiseras politiken för att vara populistisk och bestå mest av pajkastning, samtidigt ser man att de partier som förenklar mest, som mer kritiserar andra än talar om egna förslag, också är de som belönas i opinionen.
Jag håller sällan med i Miljöpartiets politiska visioner eller ens deras problemformuleringar men det som nu pågår från högerkanten mot detta lilla parti är djupt ovärdigt. Och, ska tilläggas, sannolikt väldigt kontraproduktivt om man med hetsen mot partiet hoppas att väljarstödet ska minska.
Det finns en logik i att det är Miljöpartiet och Centerpartiet som drabbas av de mest energiska svartmålningskampanjerna. Trots att båda partierna är små jämfört med andra, kommer de sannolikt att ha en nyckelposition i pusslet att bilda en regering som har stöd i riksdagen.
Därför måste de skadskjutas så mycket det bara går. Centerpartiets trendbrott i opinionen med 1,4 procentenheter plus i Novus/SVT visar även det ett tecken på att kampanjerna inte är helt framgångsrika. Även MP ökar med 1,7 procentenheter.
Inget av regeringsalternativen ser ut att ha nån given majoritet i sikte även om "Kristerssons lag" bara saknar tre mandat för att nå dit, fortfarande bara enligt ovan nämnda undersökning.
En rödgrön regering med S, V och MP skulle enligt denna få 153 mandat tillsammans. Högeralternativet (SD/M/KD/L) skulle samla 172 mandat. Intressant att notera är att SD och M är exakt lika stora. Statsministerposten kommer att kosta Ulf Kristersson eftergifter och än i dag vet vi ingenting om vad han är beredd att kompromissa om med SD.
Centerpartiet som står kvar ensamt i mitten skulle få 24 mandat, värdefulla mandat för både vänster- och högerblocket så klart. En teoretisk S/C-regering med stöd av MP och V skulle matcha "Kristerssons lag" och enligt SVT/Novus få majoritet.
Men detta är bara spekulationer, fortfarande finns ingen tydlig fingervisning om hur det ska gå.
I en intervju i Dagens Nyheter konstaterar Annie Lööf (C) att hennes parti väljer Magdalena Andersson (S) före Ulf Kristersson (M) som statsministerkandidat. Ingen kioskvältare även om det varit en öppen match fram till högerkoalitionens senaste parad av förslag som kommer direkt ur SD:s retorik där alla svenskar med utländsk härkomst utgör ett potentiellt hot.
Makten och Jimmie först.
Det är svårt att applicera den inställningen på det man ser lokalt på Gotland och hur bra ett borgerligt samarbete kan fungera om man vill och om man delar samma värderingar om vad som bygger ett samhälle starkt.