Under mitt andra år på Säve, numera Wisbygymnasiet, tog jag mitt pick och pack, nåja, och flyttade in till Visby. Då var jag 17 år fyllda och om jag i dag får ge betyg på min mognad så borde jag nog stannat hemma minst ett år till, även om åren som inackorderad i Visby gav mig en hel del erfarenheter.
Så när jag nu uppfattar att en stängning av högstadiet i Fårösund kan få till följd att elever i årskurs 7 ”tvingas” att inackorderas i Visby, eller Slite, för att undvika de extremt långa bussresorna från Fårö blir jag förtvivlad. Få, om ens någon, trettonåring är mogen att leva själv fem dagar i veckan.
Alternativet är att få åka buss betydligt längre tid än den gräns som regionen själva satt ut som lämplig.
Diskussionen om skolorna på norra Gotland och då främst högstadierna har kommit till en punkt då svåra beslut måste tas. Barnens rätt att få utbildning måste gå före andra inklusive risken att utsättas för missnöjda väljare. Politik är att vilja, men även att välja, och att då i stället väja, eller böja sig, för opinionen blir inte bra i längden. Många impopulära beslut har tagits genom åren där det rätt fort visat sig att politiken gjorde rätt som gick före.
Med det sagt så måste problemen som finns på öns norra högstadier lösas, men på ett sätt som fungerar för så många som möjligt, samtidigt som lösningen inte drabbar någon hårt.
Skulle högstadiet i Fårösund läggas ner drabbas barnen på Fårö hårt. Dessutom finns risken att barnen i Fårösund väljer bort Slite för att i stället gå i Visby. Då finns problemen kvar i Slite.
Skulle högstadiet i Slite läggas ner drabbas ingen hårt, men risken för att barnen i Slite väljer att gå i Visby i stället gör att problemen kan bli kvar i Fårösund.
Jag ser inte en nedläggning som en aktuell lösning utan bara som ett sätt att flytta problemen. Och i bägge fallen är det barnen som drabbas i allmänhet och barn med sämst förutsättningar i synnerhet. Familjer med ekonomiska muskler brukar ha råd med bra lösningar, medan ensamstående och andra med lägre inkomster måste kunna lita på det offentliga.
Jag skulle hellre se en satsning på lärarna och övrig personal med lönetillägg på en nivå som ger incitament för att fler behöriga lärare väljer Fårösund och Solklintsskolan i Slite som sina arbetsplatser.
Nu ser framtiden på länge sikt inte ljus ut för skolorna på norra Gotland. De beräknade elevunderlagen, som visar på allt färre elever, skapar bekymmer i skolor som redan nu är större än antalet elever. Färre elever skapar inte heller förutsättningar för fler lärare. Två stora skolor på norra Gotland ser ut att bli en för mycket, hur vi än vänder och vrider på den fakta som finns tillgänglig.
Det är dags att hitta en permanent lösningen på det problemet och i min värld är den lösningen en ny skola i Lärbro. Restiden blir då nästan 15 minuter kortare för barnen från Fårösundshållet än restiden till Slite, samtidigt som elever från Slite får åka buss mellan 15 och 30 minuter beroende på färdväg och elever att plocka upp på vägen.
Någon annan lösning ser jag inte då tiden för byskolorna, med många elever av olika årskullar med en, eller några lärare, är förbi. I alla fall när det gäller högstadium.
Och med en helt nybyggd skola med allt vad det innebär för en omstart både fysiskt och organisatoriskt kan fler behöriga lärare känna sig lockade.
En nedläggning av ett av högstadierna på norra Gotland löser inte problemen, men skapar desto fler. Ingen vet med säkerhet att barnen kommer flytta med till det högstadium som blir kvar. Många kan komma att välja Visbyskolor i stället. De extrema restiderna kan då medföra att familjer med bra ekonomi väljer att inackordera sina 13-åringar under veckorna.
En kortsiktig lösning är att satsa på bättre villkor för behöriga lärare i de bägge skolorna, men på längre sikt bör en ny skola bygga i Lärbro.
Med det förslag som ligger från förvaltningen kan 13-åringar i värsta fall tvingas bli inackorderade på annan ort under terminerna. Är det verkligen vad förvaltningen vill?