Någonstans borde det finnas en lösning för en verksamhet som kunnat hålla igång på ett liknande sätt i elva år. Vad är det som förändrats i den grad att verksamheten inte får lov att fortsätta i samma omfattning? Den frågan är och förblir obesvarad, men jag ska försöka ge en bild.
Länsstyrelsen bygger sitt beslut om att inte ge Sudersannas på Sudersand fortsatt dispens från strandskyddet på lagens skrivning och ett nytt prejudikat från Stockholm.
Vi börjar kolla på lagen.
I miljöbalken står det följande:
Strandskyddet syftar till att långsiktigt
1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.
Det är grunderna och de kan jag inte se några problem med. Självklart ska den hänsynen tas. Alla vill vi ha tillgång till öns stränder och ingen vill väl ta död på djur eller växter i onödan.
Men att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till Sudersand faller knappast om dispens beviljas för den lilla plätt som Sudersannas ansökt om. Dessutom för en begränsad tid av året. Och hittills har det vad jag vet inte uppkommit någon situation där djur eller växter kommit till allvarlig skada.
När jag läser vidare i miljöbalken hittar jag de undantag från strandskyddet som kan göras. Bland annat läser jag att: om dispensen ”behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området” då kan dispens beviljas.
Tidigare uppmärksammade avslag på strandskyddsdispens har gällt hela verksamheter och de kan flyttas. Jag tänker då på glasskiosken vid Toftastrand och kaféet vid Fårö fyr.
För Sudersannas del kan jag inte se någon annan utväg än att den verksamhet de bedriver i de byggnader som de har permanent tillstånd för också medför att de behöver ha dispens för det inhägnade området. För hur många restauranger som serverar hela måltidsupplevelsen känner ni till som bara har kök och ingen del där gästerna kan slå sig ner och äta sin mat. Och om verksamheten ska få lov att servera alkohol behövs ett inhägnat område.
Att den delen av verksamheten, alltså serveringen, skulle kunna flyttas och utföras utanför området, det vill säga utanför strandskyddet, flera hundra meter från själva restaurangen, är ju absurt.
Visst kan de flytta hela verksam, men utifrån lagens skrivning ska det finnas utrymme för att bevilja dispensen om verksamheten så kräver. Och det beslut som Länsstyrelsen nu tagit innebär att den verksamhet de bedriver inte kan fortsätta.
Jag ser inte att lagen behöver sätta käppar i hjulen för en strandskyddsdispens, men så jag är ju inte någon med juridisk utbildning.
Det prejudikat som det hänvisas till skulle man från Länsstyrelsens sida mycket väl kunnat bortse från, då förutsättningarna för det som hände i Stockholm och den dispens som Sudersannas sökt skiljer sig åt. I Stockholm byggdes ett befintligt och redan dispensgivet trädäck ut på en plätt som förut inte varit bebyggd. Utbyggnaden gjorde varken från eller till för verksamhetens fortlevnad och var av den anledningen ”onödig”. Utbyggnaden hade dessutom gjorts utan att erforderliga tillstånd ens sökts.
Sudersannas ansöker innan och dessutom för en verksamhet som redan haft dispens från strandskyddet och därmed har varit etablerad på platsen i elva år.
En offensiv myndighet hade gett dispens utifrån de möjligheter som miljöbalken faktiskt ger. Men nu kan vi knappast kalla Länsstyrelsen på Gotland för offensiv gällande öns utveckling. I alla fall inte den utveckling som skulle kunna ske inom det nationellt sett mycket omfattande strandskydd som beslutats om på Gotland. Där verkar Länsstyrelsen föredra avveckling.