SAS och BRA genomförde ett gemensamt lunchmöte i Visby under måndagen, representerade bland annat av SAS vd Anko van der Werff och BRA:s styrelseordförande och ägare Per G. Braathen. De satte sin egen propellerlika spinn på situationen, naturligtvis, när de förklarade hur Stockholm egentligen bara kan bära en flygplats (speciellt med tanke på hur inrikesflyget har minskat i omfattning) och att Gotlands förbindelser till resten av världen förbättras på Arlanda även om det kan bli lite knöligare för dem som ska just till Stockholm.
Det ligger naturligtvis en sanning i att samarbetet mellan SAS och BRA och flytten från Bromma till Arlanda inte bara innebär försämringar. Problemet är förstås att det är just Stockholm som är den överlägset vanligaste slutdestinationen för dem som flyger från Gotland.
Till dem som beklagar sig över detta hade SAS och BRA ett kärvare budskap. Det är bara att vänja sig vid det man upplever som försämringar därvidlag. Låt vara att det budskapet lindades in i berättelser om hur Arlanda kan bli en något mindre girig tidstjuv för resenärerna. Och kanske går det att resonera med Arlanda Express så att biljetterna på den snabbaste vägen till Stockholms centrum blir något mindre finansiellt smärtsamma. Både SAS och BRA underströk också vikten av investeringar i både vägar och spår för den markbundna trafiken runt Arlanda. Om sådana beslut överhuvudtaget fattas så lär de positiva konsekvenserna ligga långt in i den osäkra framtiden.
Så även om vi fick en bild av hur frekventa flygningarna kommer att bli efter årsskiftet – och hur de kommer att öka i antal under våren och fram till sommaren, så är det mycket som hänger i luften. Och då avser jag inte bara hur man ska kunna transportera sig på, till och från Arlanda.
Till att börja med avser man inte att höja priserna utan man vill fokusera på att fylla plan som tidigare alltför ofta varit alltför glest besatta. Men det finns naturligtvis inga garantier för framtiden och de påtalade ju också att både SAS och BRA gått back på inrikesflyget under en lång följd av år. Man må vara ursäktad om man inte förväntar sig framtida återhållsamhet av en monopolist. Det är heller inte givet att SAS och BRA fortsätter flyga med den nu annonserade frekvensen, om det visar sig svårare än de hoppas att fylla planen med passagerare. Det vore ju inte konstigt om antalet resenärer sjunker i och med flytten till Arlanda.
Gotland är mer beroende än fastlandsregioner av goda flygförbindelser. Oavsett vad SAS och BRA nu säger så behöver det vara en trafik där det råder konkurrens, både för utbudsvolymens och för prissättningens skull.
Jag frågade Pigge Werkelin, som satt vid samma bord som jag, hur situationen nu skiljer sig från den då man drog igång Gotlandsflyg.
Han kategoriserade det nuvarande läget som "en straffspark".
Jag hoppas att han har rätt och att det är en straffspark som någon är beredd att ta.
Men det finns så klart skillnader jämfört med för 23 år sedan, då Gotlandsflyg utmanade Skyways. Men även om det svenska inrikesflyget har krympt – huvudsakligen i södra Sverige – så är ju Gotland en region utan väg- och tågförbindelser med omvärlden där det borde finnas utrymme för en utmanare.
Det bygger dock i hög grad på att Bromma finns kvar som ett alternativ.
SAS och BRA dödförklarade Bromma flygplats under lunchmötet, men det har de också allt intresse av att göra.
Vi borde i det här laget i det här landet ha lärt oss att bara för att efterfrågan på en viss infrastruktur för tillfället tycks vara knal, så kan den ändå snart vara eftertraktad eller till och med ytterst behövlig. Att i den här plötsligt uppkomna situationen ta tryckluftsborrar till Bromma flygplats vore sanslös förstörelse.