Socialdemokraterna var mycket tydliga med att de, vid en valseger, inte skulle regera Gotland i minoritet. Nu är det preliminära valresultatet klart, Socialdemokraterna blev med stor marginal största parti och de rödgröna större än allianspartierna. S ökade med fem mandat, MP behåller sina fyra och V tappade ett och har nu sex mandat. På allianssidan tappade C hela fem mandat, medan M ökade med två. KD behöll sina två mandat medan L tappade från tre till två. (Preliminära siffror)
Men trots Socialdemokraternas stora framgångar fick de rödgröna inte egen majoritet, utan SD blir än en gång vågmästare om det inte sker något blocköverskridande samarbete. Och som jag skrev var S tydliga med att inte styra i minoritet, vilket innebär att arbetet för att få ihop en majoritet nu påbörjats.
Vilka olika konstellationer är då möjliga? Ja, rent matematiskt kan S, med sina 23 mandat, få ihop en majoritet, 36 mandat, med antingen M eller C som bägge får 13 mandat.
Om de rödgröna vill fortsätta sitt samarbete får de tillsammans 33 mandat och behöver då tre till. Då kan man samarbete med antingen M eller C, men även få ihop en majoritet tillsammans med både KD och L.
Om S och V eller S och MP går ihop är det bara samarbeten med antingen M eller C som är möjliga.
I samtliga ovanståendematematiska varianter är det självklart möjliga att samarbeten kan göras med fler partier, men jag tror det kan bli för tungrott med fler partier än nödvändigt.
Finns det då några politiska låsningar med de olika samarbetsförslagen?
Det finns som jag ser det två stora låsningar mellan S och C. Medan S vill återta äldreomsorgen i egen regi, är det ett rött skynke för C. Ekonomiskt har C låst fast sig ordentligt i tvåprocentsmålet och ser det som ett krav, medan S ser det som ett mål. Vi vet också att regionens resultat vida har överstigit två procent de senaste fem åren. Här har jag inte sett några förändringar under valrörelsen, snarare tvärtom.
När det gäller S och M är det nog skolans organisation som är den stora skillnaden. Men där upplever jag att M lagt frågan bakom sig och utgår från det beslut som är taget. När det gäller privat äldreomsorgen har jag upplevt en ödmjuk inställning från Rolf Öström. Jag har uppfattat att han inte låst sig vid vilken utförare som driver verksamheten, utan är öppen för att regionen tar tillbaka verksamheter som inte fungerar. Jag har inte heller upplevt att M är lika envisa vid tvåprocentsmålet som C.
När det gäller samarbeten mellan S och de två små borgerliga partierna, L och KD, känns det inte troligt. Jag tror det blir svårt att hitta en jämvikt i samarbetet när det skiljer så många mandat. Varken L eller KD vill agera dörrmatta och S vill nog inte ge efter i fler frågor än vad som anses rättvist utifrån småpartiernas storlek.
Finns det då något intresse från allianspartierna att ingå i ett samarbete med S?
Alliansens samarbete under den snart avslutade mandatperioden har inte varit friktionsfri, vilket bland annat skolfrågan visade. Alla partier vill få så stort genomslag som möjligt för sin politik även efter ett svidande valnederlag.
Nu är det ett nytt läge och nya förutsättningar. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Pandemin och Putins krig har visat på brister i både samhällsbygget och det internationella handelssamarbetet, med inflation och elkris som följd. Kostnaderna för regionens alla verksamheter kommer att öka. Det finns även en stor risk att skatteintäkterna kommer att minska.
Jag har, som jag skrivit tidigare, blivit imponerad av de gotländska politikerna som generellt sett är både pålästa och ansvarstagande. Ett parti undantaget. Det kommer inte bli en enkel resa för Socialdemokraterna att hitte en majoritet. Men jag är övertygat om att det kommer att göras. Men hur det gotländska styret kommer att se ut den kommande mandatperioden är ännu höljt i ett dunkel.