Under sitt tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i januari uppmanade Bohlin myndigheter, företag och organisationer att inte sitta och vänta på instruktioner från staten. Beredskapen kan förstärkas direkt med små medel. De flesta vet vad som bör göras där just de är.
På samma sätt kan vi privatpersoner tänka. Den så kallade hemberedskapen – att alla hushåll kan hålla ut i sju dagar – ökar motståndskraften i hela samhället. Det handlar om mindre justeringar och investeringar som gör oss bättre rustade att möta en kris eller krig. Konserver, vattendunkar och stearinljus, för att ta några exempel. För att veta hur man kan förstärka sin hemberedskap är foldern Sju dagar, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en god början.
Beredskapsveckan har glädjande nog börjat att sätta sig som tradition. Årets vecka uppmärksammas i 250 av landets 290 kommuner. I nära hälften av dem är ambitionsnivån högre än i fjol. Till detta kommer 163 deltagande organisationer och föreningar. Exempel de frivilliga försvarsorganisationerna, Civilförsvarsförbundet, Svenska kyrkan, Röda Korset jämte många andra. Det är i sådana här frågor – där det finns en konkret utmaning – som det svenska civilsamhället fungerar som allra bäst.
Engagemanget bland föreningar och kommuner verkar också ge effekt. Medveten om, och intresset för, beredskap ökar i hela samhället. Enligt en undersökning från Novus, beställd av Röda Korset, har idag 60 procent av hushållen vidtagit åtgärder för att höja hemberedskapen. Så sent som 2021 var det bara drygt 20 procent. Det verkar som om det ryska anfallskriget i Ukraina haft större effekt på svenskarnas känsla av utsatthet än vad pandemin hade.
Vad är det då som ännu måste bli bättre? En sak är att vi behöver bli bättre på att tala med varandra om beredskap. Beredskap nås bara kollektivt och här har det djupt individualistiska svenska samhället en uppförsbacke. Enligt Novus undersökning säger mindre än hälften av de tillfrågade att de kan tänka sig att be grannen om hjälp vid en kris. Det duger inte. Vi bör veta vilka på gatan som har extra resurser eller extra behov vid en eventuell kris. Vågar man föreslå att nästa års beredskapsvecka bör ha temat ”Prata med din granne”.
En annan sak är att staten måste växla upp sitt arbete. I den nämnda undersökningen från Novus svarade 65 procent av de tillfrågade att de hade för liten kunskap om vad som väntades av dem som medborgare om Sverige skulle hamna i en militär konflikt. Det är ett underkänt betyg för statens kommunikation.
Det är bra om privatpersoner, civilsamhälle och den lokala nivån har en grundberedskap, men i händelse av stora samhällspåfrestningar är det staten som ytterst måste samordna och styra de gemensamma resurserna.