I den programförklaring som presenterades i samband med pressmeddelandet som skickades ut sent på tisdagskvällen finns inga kontroversiella ståndpunkter. Programmet skulle alla partier i RF kunna skriva under på och därmed också ingå i ett styre. Utom sannolikt SD som ju har problem med både klimathotet (att erkänna att det finns) och med det här med inkludering och öppenhet som det också talas om i S/M-inlagan.
Mycket ska så klart ännu filas och formuleras för att Meit Fohlin och Andreas Unger och deras kollegor ska kunna samsa sina politiska ingångar till en gemensam plan för Gotland lite mer i detalj.
Inte heller här lär det bli särskilt svårt att komma överens inledningsvis. Svårigheterna kommer att komma när verkligheten drabbar regionen och gissningsvis framför allt hur man ska hantera beslut som rör ekonomin.
Socialdemokraterna vill inte höja skatten har Meit Fohlin nyligen försäkrat men frågan är vad det löftet är värt om lågkonjunkturens vågor börjar gå höga. Från andra hållet ska det bli intressant att se hur Moderaterna tacklar S-löftet att ta tillbaka all äldreomsorg i egen regi.
Vid presskonferensen på onsdagen markerade både Meit Fohlin och Andreas Unger att deras partiers syn på ekonomin i stort sett är densamma. Det var ett mycket märkligt ögonblick.
Tankarna går också till Vänsterpartiet och Miljöpartiet, Socialdemokraternas trogna samarbetspartners som dragit ett tungt lass under tidigare "regeringsinnehav". För Miljöpartiets del blev beskedet kanske mest en lättnad eftersom partiets lokala ledning krackelerade i samma stund som valresultatet blev känt.
Besvikelsen är då sannolikt större i Vänsterpartiet.
Meit Fohlin konstaterade att det var prioriterat att inte vara beroende av SD "eller andra ytterkantspartier", också det en ny och intressant signal från de gotländska Socialdemokraterna.
Centerpartiet har både före och efter valet varit öppet för samarbete över blockgränsen men när inte ens Eva Nypelius kunde kommentera en S-ledare i medhållande ordalag i sina sociala medier utan att Meit Fohlin fräste ifrån i media så förstod man att den dörren kanske inte var helt öppen.
Jag förstår om man känner uppgivenhet och besvikelse även inom Centerpartiet men samtidigt ser jag den kommande mandatperioden som ett bra tillfälle för uppdatering av den lokala politiken och organisationen. Sånt har man inte kraft eller tid för när man drar det tyngsta lasset i ledning och nu får man en chans att ta igen detta under lite lugnare förhållanden. Samtidigt som man kommer att vara en stark kraft i opposition som kan jobba för att hindra alltför mycket dragning vänsterut.
Eva Nypelius är uppskattad långt utanför Centerpartiets krets och en mycket väl lämpad politiker att leda regionen, det är jag helt övertygad om att fler än centerpartister tycker. Hennes erfarenhet och kompetens, lugn och saklighet har tjänat oss alla väl. Man får hoppas hon orkar ladda om i opposition.
En intressant betraktelse av kommentarerna hittills är att många har väldigt svårt för att släppa benägenheten att låta allt handla om kritik mot Centerpartiet. Det är S och M som kommit överens om samarbete, ändå frågar man efter C:s ansvar.
Det kommer också att gå åt en del popcorn för att studera alla moderata debattörer och sympatisörer som i åratal häcklat Centerpartiet för dess samarbete med Socialdemokraterna.
Stay tuned.