Jag brinner först naturligtvis av nyfikenhet. Vilken icke närvarande person var det som regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) smädade under ett möte i regionstyrelsen? Och mer precist, vad sade hon egentligen?
Men efter lite betänketid vill jag inte ens veta. Vad ska det tjäna till? All nyfikenhet är inte av godo. Möjligen har det en marginell betydelse och säger något om Meit Fohlin om smäleken var riktad uppåt, nedåt eller åt sidan. Likaledes om den bottnade i någon politisk motsättning eller någon sakfråga. Men i grund och botten vill jag vid närmare eftertanke inte kliva ner i gyttjebadet.
Meit Fohlin var snabb med att be om ursäkt och att uttrycka ånger. Väl pudlat.
Sajten Mediespråk beskriver:
"Att göra en pudel står för att be om ursäkt (offentligt) på ett extremt ödmjukt sätt eller att göra en helomvändning för tidigare visad arrogans. Om ursäkterna inte är fullt lika ödmjuka kan man göra trekvarts respektive en halvpudel."
Meit Fohlins pudel får beskrivas som en renrasig variant, i Kennelklubbens smak.
Generellt tror jag att det är en överskattad och överanvänd rekommendation för krishantering, att omedelbart lägga sig platt. Men i det här fallet tror jag att det var en korrekt bedömning. När något varken är försvarbart eller möjligt att förneka, så är det nog bäst att krypa till korset så fort knäna bär. Och om dessutom ångern är ärligt känd så är det definitivt bäst att följa sina skamsna instinkter.
Samtidigt ska det sägas att om smädelse är en alltför använt sätt att förminska sina meningsmotståndare – något som på modern svenska ofta benämns som en härskarteknik – så kan motreaktionen ofta vara ett exempel på samma sak. Man slår ner på hur någon ska ha uttryckt sig, vilket ofta kan göra att sakfrågan kan hamna i bakgrunden. Lite så tyckte jag det var när Öppna Ateljéers ordförande Aira Lee hamnade i blåsväder för en dryg månad sedan. Uppenbarligen låg det en saklig konflikt i botten, om hur och varför Öppna Ateljéers urval görs, men den sakfrågan hamnade i skuggan av vilka ordval som gjorts.
Aira Lee avstod renrasiga pudlar. Det tror jag också var en korrekt bedömning.
Ett annat exempel rör hur den politiska debatten bedrivs. Det är ett reellt problem att det förekommer för mycket hat och hot. Men samtidigt finns det en annan sida. Allt oftare kan även saklig kritik utmålas som att det vore exempel på hat. De som ägnar sig åt det försöker inte bara förminska sina motståndare på ett otillständigt och passivaggressivt sätt. De bidrar också till att förminska problemet med verkligt hatiska inlägg.