Borgerliga politiker och debattörer hävdar med ojämna mellanrum att de privata sjukförsäkringarna minskar köerna till den offentliga sjukvården. Något som inte stämmer då sjukvårdskön inte kan jämföras med vilken vanlig kassakö som helst. Om du lämnar en kassakö för att den är för lång och istället väljer att köpa det du vill ha i en annan affär eller vid en annan tid blir kön du lämnade kortare och därmed går den snabbare. Så verkar många förespråkare av privata sjukförsäkringar se på saken. Men nu är ju sjukvårdskön ingen vanlig kassakö och sjukvård kan inte erhållas var som helst.
Tänk istället en kö där du tar nummerlapp och på så sätt få din plats i kön till de fyra kassorna som är öppna. Personen innan dig vill inte vänta och köper sig en plats till en vipkassa som genast tar hand om den som hamnar i vipkön. När det plingar till i vipkassan tar en av de fyra som sitter i kassorna, i den långa kön, genast hand om vipkunden och de i den vanliga kön har plötsligt bara tre kassor att gå till. Kön har visserligen blivit kortare, men väntetiden har ökat då resurserna omfördelats till de som är villiga att betala för att slippa köa. Det är så de privata försäkringarna fungerar och hur resurser flyttas från de som har störst behov till de som har störst plånbok.
Här är ju en fråga om var vi vill lägga resurserna. Vill vi ge vård efter behov eller vård efter plånbokens storlek. När det dessutom påstås att det är sämre om resurserna samlas till de som har störst behov då förstår vi att det är ett systemskifte som efterfrågas.
Grundproblemet är inte heller långa vårdköer, det är bara ett symtom. Problemet är läkarbrist, vilken knappast löses genom att fler kan köpa sig en egen sjukförsäkring. Istället krävs mer resurser för att öka antalet platser på våra läkarutbildningar samt mer resurser till validering och svenska kurser för utländska läkare. Jag tror även att fler läkarsekreterare, fler sjuksköterskor, fler undersköterskor med flera skulle behövas inom sjukvården, vilket även det kräver mer resurser.
Effektiviseringar beskrivs också som universallösningen till välfärdens problem. Men inom sjukvården, som i så många andra verksamheter, har effektiviseringarna ökat behoven. Med enklare operationsmetoder har fler kunnat opereras och bli fria från, eller mindre påverkade av, sina problem. Med bättre behandlingsmetoder och bättre läkemedel har fler kunnat överleva svåra sjukdomar, men de kräver samtidigt fler sjukvårdsbesök för uppföljningar och mer och allt dyrare läkemedel.
En möjlig effektivisering av hela sjukvården skulle vara att förbjuda privata sjukförsäkringar. Då skulle vi kunna samla sjukvårdens resurser till den offentliga kön, istället för att som i dag minska resurserna till förmån för vipköer. För sjukvårdskön är långt ifrån en vanlig kassakö.