SCB:s stora partisympatiundersökning är väntad, men dyster läsning. Liberalerna och Kristdemokraterna samsas under spärren och oppositionen vinner mark. Om borgerligheten ska vinna valet 2026 är kanske en valallians bästa vägen framåt.
Varje val är det samma visa. L och KD går kräftgång under spärren och lyckas precis bräcka fyra procent på valdagen. På ett sätt är det synd att de klarade sig kvar i EU. En rejäl kris hade inskärpt allvaret för partierna. SCB:s undersökning visar på 3,2 respektive 2,8 procent till L och KD. Men utan tappade mandat känner de inte elden i baken.
Samtidigt stormar oppositionen fram. Socialdemokraterna har ökat knappt fem procent sedan riksdagsvalet. Vänsterpartiet växer som ogräs och når åtta procent medan Miljöpartiet behåller sina fem. Det borde ljuda varningsklockor i Regeringskansliet. Att Centerpartiet har minskat två procent är måhända en tröst för några.
För vad händer om L eller KD åker ut? Om det vore val i dag hade sex procent av högerrösterna vaskats. Med andra ord vore det en jordskredsseger för de rödgröna. Alltså behöver något göras. Och det går inte att förlita sig på evig hjärt- och lungräddning från moderatväljarna.
En valallians är en fråga om att vinna eller försvinna. M, KD och L delar i all väsentlighet samma värderingar. Skillnaden inom partierna är större än mellan dem. Alltså utgör ideologin inte något större hinder. Visst skulle några kyrktanter eller ungliberaler sparka bakut. Men om partierna kan regera tillsammans utan större friktion borde ytterligare samarbete inte vara omöjligt.
Partierna skulle fortsatt vara självständiga. Bara för att man ställer upp gemensamt i valet betyder det inte att partiernas inre liv och egenheter går förlorade. För att säkerställa en rättvis mandatfördelning kan varje parti ha var sin lista. Det är inte konstigare än att använda sig av ungdoms- och kvinnolistor.
Den mest framgångsrika borgerliga regeringen i mannaminne var Alliansen. Den var en sorts samverkan, även om de fyra partierna inte gick samman helt ut. Visst har högerväljare knorrat över politiken som fördes. Men sådan kritik vore missriktad här. Alliansen fick saker gjort och bröt, åtminstone tills den föll ihop, Socialdemokraternas maktinnehav. Sedan dess har ett borgerligt majoritetsstyre varit en ouppnåelig dröm.
Varken L eller KD är särskilt sugna på en sammanslagning. Det finns fog för att oroa sig över moderat dominans. Dock måste liberala och kristdemokratiska partister vara rejält tjurskalliga för att hellre surra fast sig i masten på vad som är deras sjunkande partier. Det är i och för sig ingen omöjlighet. Men när fan blir gammal blir han religiös.
Med en valallians berövas sossarna sitt viktigaste vapen: en splittrad borgerlighet.