Gymnasieskolan på Gotland förändrar sitt utbud så att den får fler platser på så kallade yrkesprogram, som efter studierna kan ge snabb tillgång till en god arbetsmarknad som dessutom ofta erbjuder goda inkomster. P4 Gotland rapporterade häromdagen om hur man gör dessa förändringar efter ändringar i skollagen, som gör att man nu inte bara ska ta hänsyn till elevernas önskemål och söktrycket på olika utbildningar, utan även till arbetsmarknadens behov.
Det är inte bara en förändring. Det är en förbättring.
Personligen hoppas jag – och det gör också många arbetsgivare – att eleverna strömmar till utbildningarna, även om yrkesprogrammen har haft det en smula motigt. Yrkesprogrammen kvalificerar visserligen för högre studier men det är ju inte primärt detta som de förbereder eleverna för. Men det är ju inte heller alla som drömmer om att gå vidare till en högskoleutbildning. Och då är det ju ett definitivt ett plus om man gått en gymnasieprogram som ger kunskaper och förmågor som direkt gör eleven eftertraktad.
Sajten gymnasium.se – som försöker ge information, hjälp och stöd inför gymnasievalet – berättar om forskare som har följt två årskullar i Malmö. De fann att vid 21 års ålder så tjänade se som tagit gymnasieexamen från en yrkesutbildning betydligt bättre än de som slutfört en högskoleförberedande utbildning. Vid 26 års ålder så tjänade visserligen de som avslutat en högskoleutbildning något bättre än de med än gymnasial yrkesutbildning. Men skillnaden var inte stor. 290 000 om året mot 280 000 om året. Och de högskoleutbildade har stora studielån, åtminstone de flesta av dem.
Pengar är naturligtvis inte alls. Men det är inte oviktigt. Så det kan vara bra att känna till att det inte alls behöver vara ett finansiellt felsteg att välja ett yrkesprogram.
Men det finns ju annat som styr eleverna bort från yrkesprogrammen. Det har i decennier varit uppenbart bland annat i utbildningspolitiken att man ringaktat praktiska kunskaper och prioriterat de teoretiska. Självklart är det en attityd som påverkar utbildningarnas ställning och synen på de jobb som utbildningarna leder till. För några veckor sedan publicerade GA en insändare som satte fingret på detta. Johan Aspelin, vd Golvbranschen GBR, och Johan Onno, vd Mur & Putsföretagen, skrev om hur yrkesprogrammen lockar för få elever under rubriken "Yrkesprogrammen fylls när vi respekterar deras arbeten".
De menade att utbildningar har gjorts onödigt teoretiska. För kommunerna blev en hög andel invånare med akademisk utbildning ett tecken på framgång och ett mål i sig. Akademiseringen har nu lett till en svår brist på yrkeskunskaper på arbetsmarknaden och till att elever känner sig vilsna och pressade på utbildningar som de inte har kynne eller fallenhet för.
"Vi verkar ha glömt att det behövs människor som utför praktiskt arbete, som utför transporter, bygger hus och infrastruktur. En god vård kräver människor som tar sig tid med de äldre och sjuka, lägger bandage och kollar blodtryck. Det är viktiga arbeten som inte vem som helst kan utföra på ett bra sätt."
Praktiska yrken och den kunskap och kompetens som krävs för att utföra dem förtjänar respekt. Den efterfrågan på yrkeskunskaper som nu finns på arbetsmarknaden är kanske en bra början på en sådan omsvängning. Det gäller också förändringen i skolagen och att Region Gotland nu satsar mer på yrkesprogrammen. Det tror jag kommer att vara till glädje för arbetsmarknaden, för näringslivet, för Regionens framtida rekryteringsbehov och för de elever som bestämmer sig för att ett yrkesprogram är en bra väg till en bättre framtid.