Ämnet har föranlett återkommande offentliga debatter: Gråzonen mellan vad som är okej och vad som är övergrepp i en sexuell relation.
Ursprunget till det som kom att kallas #prataomdet var den misstro som växte fram mot kvinnorna som anmält Julian Assange för sexuella övergrepp. Journalisten Johanna Koljonen skrev på Twitter om gränsdragningar, gråzoner och övertramp i sexuella situationer. Hon delade med sig av personliga erfarenheter och snart hängde hundratals andra på och berättade om vad de varit med om och var de anser att gränsen går.
Hashtaggen #prataomdet skapades.
Liksom i den störtflod som startade 7 år senare genom #metoo fick #prataomdet dammluckorna att öppnas. Vittnesmålen var till synes oändliga om hur kvinnor (men också män) i olika situationer upplevt sig pressade till sex på olika sätt. Det handlade inte om brottsliga handlingar eller att någon skulle hängas ut.
I perspektivet av allt som hänt sedan dess kan man ändå konstatera att något faktiskt har förändrats. Vi har fått en samtyckeslag som tydligt markerar att alla sexuella relationer ska ha samtycke.
Som vanligt är det mest kvinnor som engagerar sig i debatten, de män som hörs är de som inte "fattar grejen". Som tror det handlar om att man inte får ge komplimanger eller visa sexuellt intresse för en kvinna.
Det finns män som tar debatten på allvar också, som försöker nyansera och lyfta männens ansvar för och upplevelser av dessa situationer.
Prata-om-det-debatten hade en mer försonlig ton än #metoo och det av förklarliga skäl. #prataomdet handlade inte om övergrepp eller systematiskt svinigt beteende av män.
Det handlade mer om hur man ska tolka varandra och vikten av att vara tydlig. Om man en gång i en relation sagt ja till, eller tyst gått med på, en viss sorts sex, har man då gett klartecken för all framtid? Kan man först säga ja och sen nej?
Män kan, lika lite som kvinnor, läsa tankar och det kan så klart vara svårt och jobbigt att vara tydlig om vad man vill. Men genom att prata om det i offentligheten avdramatiserar man det som kan kännas extremt svårt att själv lyfta.
Och som sagt, genom att titta tillbaka kan man konstatera att det faktiskt gjorde skillnad.
ALLNAKKU
Torsdag 25 april. Adis dag. A ad är detsamma som en ejderhona. En guding kallas adagödingg. Adi är ett riktigt vårtecken. (gutamal.org)