Trots att det inte är Almedalsvecka är det full fart på inrikespolitiken. Flera medier har ju intervjuer med partiledare denna vecka.
På söndagen intervjuades Jimmie Åkesson (SD) i Sveriges radio, SR, P 1. Han och intervjuaren uppehöll sig en hel del vid migrationspolitiken. Åkesson har nämligen suttit som sitt partis representant i migrationspolitiska kommittén, som tillsattes för ett år sedan.
Den ska vara klar om två månader med förslag om vad som ska vara Sveriges migrationspolitik. Den politik som råder nu är tillfällig till nästa år och lades fast vintern 2015-16, efter att Sverige 2015 tagit emot 163 000 asylsökande.
Migrationen, invandringen, är en het politisk potatis i svensk politik. Det gäller särskilt för Socialdemokraterna. Partiet är splittrat i frågan, även om det slagit in på en allt mer restriktiv linje. Det skedde våren 2018 inför valet.
Men det skymdes av den så kallade gymnasieamnestin för cirka 9 000 främst afghaner, främst pojkar som beslutades samtidigt av S+MP-regeringen, ihop med stöd av V och C. Just MP, V och C står för en så kallat generös migrationspolitik och slår vakt om rätten till asyl, att söka och få sådan.
MP-språkröret och ministern Isabella Lövin, som var i intervjuer i SR och TV4 på måndagens morgon, kallade i SR den politik hennes parti driver på detta område för humanitär. Hon och MP är emot ett volymmål, som diskuterats i migrationspolitiken, alltså ett maximalt tak för varje land (Sverige och andra i EU) att ta emot per år.
Åkesson kallade Miljöpartiets migrationspolitik extrem och ser ingen poäng att nå en bred överenskommelse. En sådan verkar S vilja ha. Förhandlingar sägs pågå nu om migrationspolitiken, men SD är inte med i dem enligt Åkesson.
S är intresserade av att få en uppgörelse, helst en bred med särskilt M utöver S, om migrationen. För S är sakfrågan problematisk. Delar av partiet, som Tro och Solidaritet, vill likt MP ha en generös migrationspolitik.
Ledningen i S lade dock för två år sedan politiken åt mer restriktivt håll, antagligen i linje med vad många av S traditionella väljare bland arbetare, låginkomsttagare och lågutbildade vill ha. Det var bland de grupperna S tappade väljare på migrationsfrågan till SD då politiken var (alltför) generös.
Lövin drog ganska tydliga gränser i måndagens intervjuer. Hon ser inte att de två regeringspartierna kan ha olika migrationsbeslut. Med det sätter hon press på S att träffa en uppgörelse som MP kan acceptera. En sådan har dock svårt att bli tillräckligt restriktiv och med volymmål för att tilltala M.
Det har senaste dagarna ryktats att MP kan komma att lämna regeringen om S gör upp om migrationen med M (och något eller några partier till). Frågan är om migrationsfrågan är tillräckligt stor för att lämna regeringen.
När regeringar spruckit förr har det varit på större frågor, som kärnkraften 1978 och skatterna 1981. Den senare gången lämnade M den borgerliga trepartiregeringen. C och L (då Folkpartiet) regerade vidare till valet 1982.
1994 i juni lämnade C-ledaren miljöminister Olof Johansson den borgerliga regeringen då på frågan om Öresundsbrons byggande (han var emot, merparten av regeringen var för).
Någon regering ledd av S har inte spruckit sedan 1957 då C lämnade regeringen med S på pensionsfrågan.
Lövin talade i intervjuerna om även andra frågor, som klimatfrågan. Men migrationsfrågan överskuggade de andra eftersom den ska avgöras närmsta månaderna och kan orsaka regeringskris eller regeringsombildning.