EU-parlamentet har efter många om och men kommit överens om den omtvistade asyl- och migrationspakten. Glada nyheter, men inte tillräckligt för att lösa migrationsfrågan.
Pakten innebär bland annat att medlemsländerna förbinder sig att hjälpa varandra vid en flyktingkris, att biometrisk data ska samlas in och lagras från de som anländer irreguljärt och att alla länder får gemensamma regler för asylprocessen. Vidare ska EU bygga asylcenter vid unionens yttre gränser, där asylsökande ska förvaras i väntan på besked, och en solidaritetsmekanism länderna emellan kommer införas.
Migrationspakten har varit omtvistad och har kritiserats av både V och MP, och SD. Av de tidigare för att vara för hård, och av den senare för att vara för mjuk. Av de mjukare inslagen går det att kritisera solidaritetsmekanismen, som innebär att minst 30 000 ska omfördelas mellan EU-länderna varje år. Länder som inte vill delta har visserligen möjlighet att köpa sig ur det genom ekonomiskt bistånd till gränskontrollen, vilket lär bli vägen framåt för Sverige. För fattigare medlemsländer kan det bli svårare att säga nej.
Det är däremot nödvändigt att Europa stärker sin yttre gräns och genomför asylprövningar redan där. Så har systemet egentligen redan sett ut, men Dublinförordningen har i praktiken sedan länge satts ur spel och har inte gjort någon egentlig skillnad för att stävja migrationen till Nordeuropa. Det är även bra att biometrisk data i form av ansiktsbilder och fingeravtryck kommer att samlas in, i synnerhet eftersom det för asylsökande finns incitament att göra sig av med id-handlingar bland annat i syfte att få en ny identitet. Biometrisk data kommer göra det lättare att identifiera och bedöma en persons asylskäl, och även förenkla processen med ett återvändande till hemlandet när det är aktuellt.
Att EU till sist får till stånd en europeisk bottenplatta i migrationspolitiken är välkommet, men det vore naivt att tro att det kommer vara nog för att sänka migrationen till Sverige. Den fria rörligheten inom EU kommer sannolikt innebära att även om Sverige köper sig ur att delta i omfördelningen av flyktingar så kommer många att söka sig hit på egen hand. För att ändra på det måste Sverige bli mindre attraktivt som mottagarland, förslagsvis genom att införa en kvalificeringsprocess för att få tillgång till välfärden. Det utreds nu av regeringen och förväntas att redovisas till hösten i år. Sverige bör även ta efter EU och stärka användningen av biometriska uppgifter för att höja kvaliteten i utlänningsärenden, vilket också är under utredning.
Hur utfallet av denna migrationspakt kommer att bli, efter att den blivit formellt godkänd av ministerrådet, återstår att se. Mer kommer behöva göras på hemmaplan, och antagligen också på europeisk nivå. Men det är en bra början, som gör det mer sannolikt att EU har råd att behålla principen om fri rörlighet länderna emellan även i framtiden.