Fastigheten Hantverket 1.
Någon måtta får det vara på miljonsnurren kring den där kåken, tycker Gotlänningens ledarskribent.
"Se nu till att proppa fullt, varje centimeter upp i taket, med de förnödenheter som ska lagras. Annars känner vi oss blåsta en gång till".
Det bubblade lite i mitt blod när jag läste nyheten att Region Gotland ska hyra en del av fastigheten Hantverket 1 i Visby för en årlig summa om 3 750 000 kronor. En total ökad hyreskostnad på 18 750 000 kronor de kommande fem åren. Plus indextillägg.
För 2 500 kvadratmeter som behövs till regionens varuförsörjning.
Är det ingen av ledamöterna i tekniska nämnden som minns adressen? Någon som kan upplysa ordföranden Mariette Nicander (M) om att just den lokalen kanske inte är den mest lyckade att plöja in skattebetalarnas pengar i? Ingen som kan påminna om att blodet riskerar att börja svalla i gotlänningarna vid minnet av de stora värden som sannolikt gick förlorade när fastigheten sjabblades bort ur det allmännas ägo.
Tidens disiga töcken verkar ha lagt sig sedan slutet på 2014.
Jag kan skingra dimmorna. Skandal var ordet. Det som ansågs vara ”guldägget” i regionens fastighetskorg slumpades bort, såldes till underpris, för 15 miljoner kronor. Somliga ansåg att fastigheten var värd det dubbla.
Det hände sig på den tiden när regionen hade ett ”industrihusbolag”, Gotlands näringslivs- och etableringsservice AB. Dess styrelseordförande, regionrådet Åke Svensson (S), skenade i väg och sålde fastigheten utan att förankra försäljningen, köparen och summan i resten av styrelsen. Affären kritiserades med rätta från alla håll och kanter. Så ska inte en försäljning gå till.
Den tidigare vd:n i regionens bolag, Mats Andersson, kallade det ”loppisfynd” för köparen. Bra beskrivning, sett till att bolaget belånat fastigheten till 26 miljoner.
Det var ett par av hyresgästerna som kunde slå till utan konkurrens. Fastigheten bjöds inte ut på öppna marknaden, trots att regionfullmäktige beslutat att sälja till marknadspris för att rädda ekonomin i regionens bolag, Gneab.
Affären måste hävas, tyckte tillförordnade regiondirektören. Utredningar, nekad ansvarsfrihet, polisanmälningar, anmälningar till EU, regionstyrelsens ordförande tvingades avgå, skadeståndskrav. Många rubriker blev det.
Bolaget Gneab ville ha ersättning på 14 miljoner kronor från de tre personer som gjort försäljningen av fastigheten möjlig; Åke Svensson (S), Rolf Öström (M) och vd:n Sofia Wollmann. Hela härvan tog åratal att nysta i. Efter fyra år nåddes en förlikning.
Överenskommelsen gick ut på att förlikningsersättningen på sex miljoner kronor togs ur den ansvarsförsäkring som fanns för bolaget. Ingen av personerna blev alltså personligen ersättningsskyldig.
Mot den där brokiga kletiga bakgrunden, där skattebetalarna inte fick den köpesumma som Hantverket 1 kunde ha gått för om fler fått vara med och bjuda, så är det hårresande att regionens tekniska nämnd tycker att det är en bra idé att ägaren, bolaget Videung, ska casha in närmare 19 miljoner under de kommande fem åren. För hyra av en del av den fastighet de så billigt kom över.
Gneabs tf vd Peter Lindvall skrev ett PM i april där han berättar att han redan den 23 december 2014, innan köpebrevet skrivits på, ifrågasatt Gneabs försäljning av Hantverket 1.
Såklart har det gjorts en upphandling. Men det gör inte utfallet mindre anstötligt. I synnerhet som fastighetsmagnaten Johan Gate verkar ha varit med i matchen och förlorat, med ett lägre anbud. I kommentarsfältet till Helagotlands nyhet om regionens plötsliga behov av en lagerlokal står det:
– Man hade ju kunnat hyra billigare. Vårt anbud var många miljoner lägre. Men vi saknade några centimeter i takhöjd. Men grattis till vinnande fastighetsbolag, skriver Johan Gate.
I artikeln om att regionen ska hyra i den fastighet som såldes för 15 miljoner säger Mariette Nicander (M) att hon inte visste om husets speciella historia.
– Nej, det kände jag inte till, men har det någon betydelse?
Mitt svar: Ja. Så se nu till att proppa fullt, varje centimeter upp i taket, med de förnödenheter som ska lagras. Annars känner vi oss blåsta en gång till. Miljonsnurren kring den där kåken saknar måtta.