Krönika
Som kulturminister framstod Amanda Lind som pragmatisk och lösningsorienterad, ibland rentav frihetlig. Hon kämpade för att lotsa en hårt drabbad kultursektor ut ur coronarestriktionerna och tillsatte en utredning om hur det egentligen låg till med den konstnärliga friheten i den politiskt styrda delen av kultursektorn. Kontrasten mot företrädaren Alice Bah Kuhnke var påtaglig.
När Amanda Lind nu tar över språkrörsposten tillsammans med parhästen Daniel Helldén har somliga börjat drömma om en ny guldålder för partiet likt den under Maria Wetterstrands ledning 2002–2011, då även en del borgerliga väljare uppfattade MP som ett reellt alternativ. Det parti som Lind tar över är dock ett annat än det som Wetterstrand basade över och som exempelvis gick i bräschen för valfrihet i välfärden.
Sedan Wetterstrand har partiet gjort en rejäl vänstersväng i auktoritär riktning. Det är en inriktning som kunde ta sig uttryck i valet av företrädare som europaparlamentarikern Pär Holmgren, som 2009 ville “avskaffa alla val”, eller i det kulturpolitiska program från 2015 som fick kulturchefen Karin Olsson på Expressen att dundra att Miljöpartiet ville “göra konsten till en ideologisk uppfostringsanstalt”. Genom pekpinnar, förbud och statlig styrning skulle det gröna samhället förverkligas.
Bara det faktum att Daniel Helldén inom partiet betraktas som en högerytter säger något om hur mittpunkten i partiet förflyttat sig. Åtminstone för var och en som har det tveksamma nöjet att fortfarande dagligen drabbas av hans ideologiskt motiverade trafikinfarkt i huvudstaden. Framkomlighet och ekonomisk tillväxt är röda skynken för det gröna partiet.
När Amanda Lind i en uppmärksammad intervju i Dagens Nyheter (21/4) slog fast att det behövs “en gräns för ekonomisk tillväxt”, för att klara klimatomställningen, påminns vi om att det parti hon ska leda är ett annat än på Wetterstrands tid. “En ständig tillväxt på en planet med begränsade resurser är inte möjlig”, säger Lind i intervjun, och avslöjar en farlig missuppfattning om vad tillväxt är.
Ekonomisk tillväxt handlar inte om att förbruka resurser tills de tar slut, utan om att skapa mer välstånd från mindre resurser. Det är också bra för miljön: trots att Sverige har betydligt fler invånare och högre levnadsstandard än 1990 har koldioxidutsläppen gått ned med 29 procent. Nyckeln är teknikutveckling och effektivisering. Det är bara människors skaparkraft och företagsamhet som kan rädda klimatet. Om MP:s tillväxtstopp blir verklighet undergrävs dessa, vilket vore förödande för både människor och miljö.
Amanda Lind är en skicklig politiker med potential. MP:s opinionssiffror skvallrar dock om att väljarkårens efterfrågan på den auktoritära förbudspolitik hon nu är satt att driva är begränsad.