”Jag saknar Per Bolund och Märta Stenevi” säger statsminister Magdalena Andersson (S) när Svenska Dagbladet rapporterar från ett framträdande i valrörelsen i problemstadsdelen Vivalla i Örebro.
Annars har det ju verkligen framstått som att Socialdemokraterna är rätt glada över att regera på egen hand. Men Magdalena Andersson vill ju på något sätt, kosta vad det vill, fortsätta regera även efter valet. Och detta är väl ett sätt för henne att sanktionera stödröster på Miljöpartiet, då partiet tycks ha svårt att locka väljare på egna meriter. Från Almedalens scen bönade och bad språkröret Per Bolund just om stödröster, för att Miljöpartiet ska kunna fortsätta utöva inflytande.
I Socialdemokraternas osammanhängande tänkta regeringsunderlag ingår både Vänsterpartiet och Centerpartiet, som verkar tycka olika om nästan allt, utom att de delar liknande ansvarslöshet i migrationspolitiken och energipolitiken.
Men frågan är om ändå inte Miljöpartiet inflytande är det tydligaste exemplet på varför det behövs ett regeringsskifte. Partiet har starkt bidragit till en ohållbar utveckling i Sverige som skadat de grundläggande förutsättningarna för landets välstånd.
Låt mig ta några exempel. Cement behövs i stora mängder bland annat för av MP omhuldade projekt som nya vindkraftverk. Men kalken till cementen ska inte brytas i Sverige om Miljöpartiet får bestämma. Och långväga transporter av importerad cement från fabriker med större miljöpåverkan ska naturligtvis undvikas.
Cement och andra ändliga råvaror ska i görligaste mån ersättas av trä, exempelvis vid husbyggen. Skogen ska också användas i energiproduktionen. Men det svenska skogsbruket ska tvingas på en allt en alltmer restriktiv tvångströja. Hur ska skogen i så fall kunna bidra till att lösa de problem som Miljöpartiet tilldelat den?
Ingenting är viktigare än att minska utsläppen av växthusgaser. Men fullt fungerande fossilfria kärnkratverk ska avvecklas. Just när det gäller avvecklingen av de senaste fyra kärnreaktorerna så pendlar Miljöpartiet mellan att å en sidan ta åt sig "äran", för att i nästa stund hävda att det var "affärsmässiga" beslut som Miljöpartiet inte bär något ansvar för. Inte ens på denna basala retoriska nivå hänger Miljöpartiets budskap ihop.
Miljöpartiets politik är fromma förhoppningar, separerade i pusselbitar som aldrig kommer att passa ihop. Nästa regering behöver pusslas ihop utan dessa bitar.