Är det någon som borde ha utsetts till "Årets svensk" så är det Hédi Fried.
Det är ett hån att se diagram-som-säger-som-det-är-spellevinken Jens Ganman stoltsera med denna titel, å andra sidan säger det mer om den utvecklingen magasinet Fokus tagit under journalisten Johan Hakelius ledning. Jens Ganman hånar och raljerar över allt och alla som inte köper SD-analysen att allt är invandrarnas fel.
Hédi Fried, överlevare av Förintelsen, är rykande aktuell i nutidspolitiken samtidigt som hon är en av våra viktigste levande historiebärare. Hon vägrar vara tyst när hon ser vad som händer i vår omvärld i dag. Hon vägrar vara tyst om att den utveckling vi ser nu har tydliga paralleller till det som till slut landade i förintelse av judar, funktionsnedsata, homosexuella och alla andra som Hitler och hans anhang ansåg inte skulle finnas.
Det är ofattbart att tänka på att det kunde hända. Snart finns inga ögonvittnen i form av överlevare kvar, därmed är det ännu viktigare för oss andra att aldrig sluta minnas, aldrig blunda för de fruktansvärda bilder som finns och alla de vidriga berättelser som nedtecknats om vad sm försiggick i bland annat dödslägret Auschwitz som befriades denna dag för 75 år sedan.
I dag uppmärksammas minnesdagen över hela vår jord. Bland annat av riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen. I år undertecknades inbjudan till detta av bland andra Björn Söder, Sverigedemokraternas omdiskuterade företrädare som bland annat sagt att judar aldrig kan bli svenskar, att homosexualite är en styggelse, plus att han för inte länge sedan glatt poserade med en fd SS-officer som besökte ett SD-möte.
”De överlevande måste nu förbereda sig för att möta representanter avlade av samma ideologier som deras föräldrars mördare”, skrev Hédi Fried i Dagens Nyheter den 20 januari med anledning av att SD skulle vara medvärdar till minnesdagen av Förintelsen.
"Trist att hon gör partipolitik av det hela" tyckte Björn Söder och man inser att det där partiet oförskämdheter inte har någon gräns.
"Det är känslan av déjà vu som gör mig så rädd. Som ung vuxen såg jag samma normförskjutning som jag ser nu. Vi klarade inte av att hejda den då, vilket ledde till de oförglömliga fasorna vi ska minnas den 27 januari" säger Hédi Fried vidare och det här är något som Jens Ganmans-fansen älskar att raljera med.
Att folk skulle tro att bara för att man är lite högerkonservativ så förespråkar man en ny förintelse, typ, hö hö.
Man vill så klart inte ta upp de exempel vi redan ser i vår omvärld, där politiker gör inskränkningar på människors frihet, med små steg demonterar man demokratin genom att politiska beslut om vad konsten ska göra och inte. Löften om att fria medier med tiden ska tuktas.
De krafter som vill förlöjliga och håna alla som ser historien upprepa sig kan kanaliseras i den "satir" som Jens Ganman står för.
Har man sitt eget twitterflöde som referens för sin världsbild så är kanske Ganman tongivande. För det allra största flertalet svenskar var han dock totalt okänd innan han förärades titeln som "Årets svensk". Det säger något det också.