När svinpesten kom till Europa började Jordbruksverket mobilisera allmänheten under parollen ”Kasta inte dina matrester i naturen – tillsammans stoppar vi svinpesten”. Myndigheten försökte pränta i oss att inte lämna överblivna mackor i naturen och att bara kasta matavfall i sopkärl som inte kunde öppnas av vildsvin.
Det är förvisso bra råd, men nyttan med att kasta matavfall i vildsvinssäkra kärl är emellertid inte helt uppenbar om dessa kärl sedan töms i en hög som vildsvinen kan äta ur. Hösten år 2021 uppmärksammades Jordbruksverket på hur avfall hanterades på avfallsstationen i det område svinpest nu konstaterats.
I sitt mail skriver anmälaren bland annat att ”vildsvin uppehåller sig på soptippar och äter av soporna. Detta låter väldigt oroväckande i mina öron och om jag inte missminner mig så var det så man tror att ASF [afrikansk svinpest] fick fäste på Sicilien”.
Jordbruksverkets svar var att det inte var myndighetens ansvar och i övrigt av karaktären god dag yxskaft. Idag är smittan ett faktum. Det ska givetvis framhållas att det inte går att säga att vi inte fått in smittan om Jordbruksverket agerat på varningen för två år sedan. Det ska också framhållas att det inte är klarlagt om smittan kommer från avfallsstationen. Vad som däremot är klart är att om det allmänna hade skött biosäkerheten hade vi kunnat utesluta avfallsstationen som smittkälla.
Detta är märkvärdigt. När det gäller enskilda kräver Jordbruksverket omfattande kontroller och registreringar av djur ner på individnivå för att ”skydda mot sjukdomar”, men när vildsvin står och äter sopor hos kommunala renhållningsbolag finns ingen kontrollfunktion och ansvaret är ingens.
Det är å andra sidan symptomatisk för det offentligas riskvärdering. Det allmänna gör aldrig något fel eller skadligt. Däremot är allt enskilda gör totalt livsfarligt och osäkert och måste kontrolleras, helst begränsas. När kommunala reningsverk släpper ut stora mängder orenat vatten är det inte några problem men gud nåde den husägare som har en för gammal infiltration efter trekammarbrunnen. Att försvaret sprider stora mängder bly i miljön, inklusive i en av landets viktigaste dricksvattentäkter, är oproblematiskt men den jägare som går för nära ett vattendrag med blyhagel i fickan måste straffas.
Så här fortsätter det med soptippar, dagvatten, bekämpningsmedel, vapenförvaring, naturhänsyn, biotopskydd och så vidare. Det allmänna tillämpar dubbla måttstockar beroende på vem som kontrolleras. Myndigheter gör själva saker och brister själva på sätt som myndigheterna straffat enskilda för.
Det är problematiskt när fel värderas olika beroende på om det är offentlig eller enskild verksamhet. Dessa dubbla måttstockar minskar både människors förtroende för det allmänna och deras vilja att faktiskt följa reglerna. Och det är helt och hållet myndigheternas eget fel.