Efter oroväckande uttalanden från migrationsminister Maria Melmer Stenergard (M) blir det tydligt vilket typ av samhälle som Moderaterna vill ha. Ett angivningssamhälle, där människor kategoriseras i termer av ”legala” och ”illegala” personer. Migrationsministern vill att alla som vistas i Sverige ”illegalt” ska utvisas. Och det är mer uppenbart än någonsin att Moderaterna aldrig brytt sig om Barnkonventionen.
Malmer Stenergard har tidigare uttalat sig om att man genom Tidöavtalet för politik som Sverige länge har behövt. Avtalet ses därför inte som en kompromiss mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna för att sitta i majoritet, utan det är tydligt att man håller med i politiken som förs. En besvikelse för alla som hade hoppats på att Moderaterna skulle ha ett uns av medmänsklighet kvar.
Många delar i Tidöavtalet är inte oroväckande just för att de avhumaniserar människor, utan det är också stora delar av avtalet som direkt strider mot Barnkonventionen. Och även om Moderaterna befunnit sig i en moralisk gråzon i stora delar av sin politik fanns ändå en förhoppning om att de åtminstone kommer värna om barns rättigheter. Men nej. Redan då Barnkonventionens införande som lag diskuterades var Kristersson emot att konventionen skulle bli lag. Barn hade nog med rättigheter ändå, även om det inte var juridiskt bindande.
Att aktivt införa förslag som strider mot Barnkonventionen är något som Moderaterna blivit experter på. Men nu i form av migrationspolitiska förslag. Man vill att personal som arbetar inom offentlig verksamhet ska ha en anmälningsplikt ifall man misstänker att en person vistas illegalt i Sverige. Och alla som är här utan uppehållstillstånd ska utvisas. Uppskattningsvis handlar det om 100 000 personer.
Moderaterna har de senaste trettio åren gått åt fel håll med sin migrationspolitik. Man ser inte längre människor bakom Migrationsverkets siffror. Och det är ofta barnens rättigheter som får lida. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) och Ulf Kristersson är exempel på detta. Båda har ändrat uppfattning sedan de var med i Moderata Ungdomsförbundet. Man hävdar att integrationen inte fungerat och att en generös invandringspolitik legat till grund för den nu mer extrema politiken som förs. De många steg man valt att gå åt höger – och Sverigedemokraternas inflytande har lett till flera förslag där barn kommer i kläm. Och aldrig nämns Barnkonventionen som ett argument till varför deras politik inte bör förverkligas.
Ska lärare i skolor ange sina elever då de försöker uppfylla sina mänskliga rättigheter genom att få en utbildning? Det kommer bara leda till att papperslösa barn inte får någon utbildning. De kommer inte våga komma till skolan. Det är både inhumant och ineffektivt. Malmer Stenergard vill med detta få bort det så kallade skuggsamhället i Sverige – men det kommer endast leda till att skuggsamhället växer. Människor som befarar för sina liv – och sina barns liv om de blir utvisade – kommer känna ännu mindre förtroende för staten och offentligt anställda. Och att lärare och skolpersonal ska behöva angiva barn är som något taget ur en dystopi, eller historieboken.
Ibland när politikerna väljer extrema tillvägagångssätt för att direkt bryta mot mänskliga rättigheter så får man ta saken i egna händer. Tankarna förs till det gamla citatet: ”Göm en flykting. Blir det olagligt, göm två”. Och hoppas innerligt att offentligt anställd personal tänker likadant.