Onsdagens mord är nog det vi alla kommer att vara mångas starkaste minne från årets Almedalsvecka. När detta skrivs är orsaken bakom dådet ännu inte utredd och det lär nog ta sin tid innan vi fullt ut kan förstå vad som låg bakom den fruktansvärda handlingen.
Vi vet ännu inte om det är ett vansinnesdåd av en sjuk person eller en sen länge planerad attack på det öppna samhället och demokratin. Men orsaken bakom är till föga tröst för de som nu mist en anhörig, en vän eller en arbetskamrat.
Frågan hur det fick hända under en av landets mest bevakade evenemang är befogad, men samtidigt lite naiv. Om det som skedde i onsdags var ett verk av en enskild gärningsman, vilket mycket pekar mot, var det i det närmaste omöjligt att förhindra. Särskilt under evenemang som Almedalsveckan där flera tusen människor samlas. Den säkerhetsapparaten som skulle ha behövts för att skydda alla närvarande hade inte fungera på ett tillfredställande sätt.
I Almedalen gör däremot den stora mängden besökare och de stora resurser som polisen hade på plats det svårare för gärningspersoner att komma undan. Något vi såg under onsdagen då den misstänkta gärningspersonen kunde stoppas av en besökare trots att han flydde upp genom en mindre gränd. Även polisen var snabbt på plats och kunde genomföra gripandet.
Mordet förändrade på någon timme den uppsluppna stämning som kännetecknar Almedalsveckan. De politiska debatter där förslag bryts mot varandra byttes snabbt mot samstämmiga fördömanden av våldsdådet och gemensamma tankar till den mördade Ing-Marie Wieselgren och hennes närmaste. Både onsdagskvällens tal av centerledaren Annie Lööf och det tal som miljöpartiets språkrör Per Bolund höll på torsdagsförmiddagen präglades av mordet. Den avslutning som var tänkt att gå i glädjens tecken lär nu tonas ner. Mångfaldsparaden blev en parad som riktar udden lika mycket mot våld som för mångfald.
Media har beskrivit att gärningsmannen har ett förflutet inom extremhögern, vilket polisen varken bekräftat eller dementerat. Men uppgifterna har ändå fått många att reagera på ett för mig överilat sätt. Vi vet inte om det är en högerextrem organisation som ligger bakom dådet. Vi vet inte ens om det är högerextrema åsikter som fick gärningsmannen att begå handlingen. Utifrån det som åklagaren sa under torsdagens presskonferens ligger gärningsmannens psykiska ohälsa bakom hans agerande och Wieselgrens arbete var orsaken till att just hon blev hans offer. Av vilken anledning just Ing-Marie Wieselgrens arbete som nationell samordnare för psykiatrifrågor på Sveriges kommuner och regioner skulle föranleda en sån brutalitet kan man undra. Förhoppningsvis kommer polisutredningen ge de svar vi vill ha.
Under tiden polis och åklagare jobbar kan vi medborgare gå samman mot våldet och visa våra medmänniskor kärlek. Så att det vi inte trodde skulle hända, men som ändå händer, sker vid allt färre tillfällen.