Momika beviljades uppehållstillstånd i Sverige 2021 och beskrev sig som politisk flykting. Han blev känd under sommaren 2023 efter att offentligt ha bränt Koranen, vilket ledde till omfattande reaktioner både internationellt och nationellt.
Det finns frågetecken kring hans koranbränningar, inte minst eftersom de slog in kilar mellan Sverige och Turkiet vid en känslig tidpunkt för vårt Natointräde. Det finns också mycket att säga hans handlingar, men de var i realiteten rätt harmlösa. Ändå möttes mordet av hyllningar på sociala medier från personer som ansåg att han kränkt deras religion
Att vissa reagerar så är i sig ingen överraskning. Det finns alltid de som vill ersätta lagen med sin egen rättsskipning. Det anmärkningsvärda var att de var så många och att de inte bara kom från samhällets utkanter.
Nog för att moderatorerna raderat friskt i främst de större mediernas kommentarsfält, men hinner man klicka på de som gläds ser man att många har familjer och jobb, inte sällan inom offentlig sektor. Trots detta såg de inget problem med att någon avrättades för att ha brutit mot deras religiösa föreställningar.
Här finns en obekväm insikt. Många av de som hyllar mordet är inte marginaliserade individer som revolterar mot ett samhälle de inte känner sig delaktiga av. Det handlar om personer som är etablerade – men som ändå inte delar samhällets grundläggande värderingar.
Att hylla mord som straff för hädelse är inte bara en extrem åsikt, det är i praktiken ett avståndstagande från rättsstaten. När den inställningen finns hos personer i samhällets kärna, blir den ett annat sorts hot än när det enbart handlar om små extremistgrupper.
Det handlar inte om att ställa grupper mot varandra. Det handlar om att samhället inte kan fungera när en betydande del av befolkningen inte accepterar dess grundläggande spelregler. För rättsstaten är inte en teknikalitet. Den är grunden för hela det samhällskontrakt som gör fredlig samexistens möjlig. När människor som på ytan verkar välfungerande ändå ser mord som en legitim reaktion på kränkta känslor har något gått snett.
Det handlar inte heller om att förbjuda människor att säga vad de tycker. Tvärtom är ju deras reaktioner en viktig väckarklocka som visar att Sverige haft en naiv bild av vad integration är. Värderingar är inte bara en fråga om yttre attribut som tid, jobb eller språkkunskaper. En person kan vara välutbildad och ha en hög position men ändå se rättsstaten som underordnad sina egna övertygelser.
Integration fungerar bara om det finns en grundläggande acceptans för samhällets spelregler. När den saknas måste vi våga tala klarspråk om vad det innebär. För om rättsstaten ska överleva kan vi inte ha en del av befolkningen som tror på den och en annan som bara accepterar den när den råkar sammanfalla med dess egna uppfattningar. Då är det inte längre en rättsstat.