Gotland, lördag. Den här veckan har ungefär 90 personer träffats på Gotland för en konferens om hållbar utveckling inom det nätverk av akademiska utbildningar som kallas Östersjöuniversitetet. Det är inget konstigt med att människor träffas här på Gotland, det förekommer flitigt numera och är en del av vår basnäring besöksindustrin. Framsynta politiker såg till att vi fick en konferensanläggning med fantastiskt läge och den har bidragit till att massor av människor kommer hit. Åtskilliga av dem får smak på ön och kommer tillbaka. Många vill också visa en spännande ö för barnen, ta med bästa vännerna på en natur- och kulturresa eller kanske bjuda en ny, eller gammal, kärlek till en romantisk plats. Så får vi fler besök och fler får jobb. Regeringens har särskilt utpekat turismen i budgetpropositionen som en framtidsnäring att satsa på, det är bra.
Dåligt är det däremot att samma regering vill dra in pengar för samgåendet mellan Uppsala universitetet och högskolan på Gotland. De flesta visste nog inte ens att det fanns särskilda pengar i statsbudgeten för sådant.
Sammanslagningen är i högsta grad på gång och får inte avbrytas. Riksdagsledamoten Christer Engelhardt (S) har ryckt ut och ett möte med parterna är på gång.
Det är rimligt att samgåendet kan kosta i övergångsskedet, däremot bör det på lång sikt vara till fördel för båda parterna. Den nämnda universitetskonferensen är ett bra exempel på hur Gotland som central ort i Östersjöregionen också är en tillgång för Uppsala universitet, både symboliskt och praktiskt. Planerna på att utöka Gotlands roll i nätverksarbetet rimmar väl med regionens målsättning i Vision Gotland 2025: ”Gotland är den naturliga mötesplatsen i Östersjöregionen”.
Det kan finnas många anledningar till en Gotlandsresa. För alla är den inte odelat postitiv. Region Gotland förhandlar nu med Migrationsverket om ett asylmottagande här.
Våra politiker har hittills i full enighet förklarat att vi är beredda att medverka till att en sådan anläggning blir verklighet någonstans på ön. Det för med sig ett stort ansvar, inte bara för Migrationsverket utan också för regionen och faktiskt för oss alla. Asylsökande människor kommer inte hit för att de längtar till just den här ön, som de förmodligen aldrig har hört talas om, utan för att de ser det som det bästa och i många fall enda alternativet till en tillvaro de flytt ifrån. Det ryms mycket sorg, smärta och saknad i en flyktingförläggning.
Jag hoppas att den politiska enighet Gotland hittills stått för i den här frågan kvarstår även efter det senaste valet. Mötesplatsen Gotland behöver bli mer mångkulturell.