Miljöpartiet envisas med att benämna oppositionens budgetförslag, som antogs av riksdagen, som en "brunblå" budget. Det är ett envetet försök att smeta ner oppositionen med en terminologi som vanligtvis används för nazismen
Jag har övervägt att i fortsättningen benämna Miljöpartiet som ett "svartgrönt" extremistparti. Men jag vill hellre vara en av de vuxna i rummet. Speciellt efter onsdagens lekstuga till vänster och i den allt smalare mitten.
Miljöpartiet valde i onsdags att hoppa av regeringen, vilket tvingade Magdalena Andersson att avgå som statsminister och hoppas på bättre lycka nästa försök. Miljöpartiet påstod att partiet inte kunde sitta kvar och regera på basen av oppositionens. Men MP har samtidigt inga problem med att rösta för att Socialdemokraterna istället ska få chansen att göra detta på egen hand.
Alla storvulna moralistiska ord till trots tycker jag att det är rätt uppenbart vad som ligger bakom Miljöpartiets sorti. Opinionsmätningar tyder på att det finns en stor risk – eller en god chans – att partiet ramlar ur riksdagen. Och miljöpartiet tror sig ha större chanser i valet nästa år om det nu distanserar sig från regeringen och Socialdemokraterna.
Jag är verkligen inte säker på att den kalkylen är korrekt. Alliansen med Socialdemokraterna har inte varit entydigt eroderande på MP:s väljarstöd. I det senaste valet, där Miljöpartiet fick 4,4 procent och precis klarade riksdagsspärren, så var det taktikröster som räddade partiet kvar i riksdagen. Sveriges Radios Ekot rapporterade 21 september 2018 att:
"Stödrösterna som räddade Miljöpartiet över fyraprocentsspärren till Riksdagen kommer alltså främst från socialdemokrater och vänsterpartister, enligt Novus eftervalsundersökning."
Enligt Novus undersökning var en av fem röster på MP en taktikröst.
När Miljöpartiet nu lämnat regeringen och tvingat Magdalena Andersson att avgå som statsminister efter ungefär sju timmar på posten så är det verkligen inte givet att taktikröstarna strömmar tlll även nästa val om MP hänger på gärdesgården.
Jag misstänker också att Socialdemokraterna kommer att tycka att det, trots det besvärliga läget, är ganska skönt att regera utan Miljöpartiet. Nu kan regeringen exempelvis ta itu med surdegar där Miljöpartiet ha obstruerat, som nödvändiga beslut om slutförvaring av kärnavfall. Ja, kanske finns det nu en möjlighet till en kursändring mot en bättre energipolitik.
Annars tror jag att det är Centerpartiet som kommer att lida störst skada av onsdagens cirkus. Partiet har nu inga vänner kvar. Och partiets agerande framstår som begripligt enbart för de mest lojala.