Moderaternas partiledare Ulf Kristersson vill enligt egen utsago bara samarbeta med partier han delar värderingar med, vilket numera inkluderar Sverigedemokraterna.
Moderaternas resa in i ett blåbrunt block går med en rasande fart. Även om det börjar bli länge sedan Fredrik Reinfeldts liberala Nya Moderaterna rensades ut är det en anmärkningsvärt snabb resa som partiet gjort.
I en intervju i Dagens Samhälle den 8 maj 2018 sa Moderaternas partiledare Ulf Kristersson:
”Jag tycker att man ska samtala, samarbeta och regeringsförhandla med partier som man verkligen delar grundläggande värderingar med.”
Knappt två år senare, 5 juni i år, fick Kristersson följande fråga i Expressen:
”Men skulle Sverigedemokraterna få rollen som ett samarbetsparti till en framtida moderatledd regering där man förhandlar om budgeten?”
På den frågan svara han: ”Det är ingenting jag utesluter alls, utan jag tror att vi kommer behöva diskutera budgetfrågor med många partier.”
Man kan utan större fantasi tolka Kristerssons uttalanden som att partiet numera delar grundläggande värderingar med Sverigedemokraterna. Diskussionen om ett tydligt blåbrunt politiskt block faller sig rent naturligt när även Kristdemokraterna sedan tidigare uttryckt en vilja att samarbeta med SD.
Nu tycker Ulf Kristersson att benämningen blåbrunt block är orättfärdig, men det är ju bara en naturlig reaktion. Ingen vill väl erkänna att en politisk brunsmetning stämmer. Men när partier som tidigare höll det fria samhället högt nu är beredda att samarbeta med ett parti som har tydliga totalitära inslag är det ett tecken på en normalisering av fascistiska idéer.
Sverigedemokraterna har under coronapandemin blivit än mer tydliga i sina totalitära drag. Exempelvis när man kräver en statstjänstemans avgång trots att tjänstemannen enbart följt de direktiv som SD själva har varit med och godkänt i de gemensamma samtal som förts mellan samtliga riksdagspartier.
Vi har tidigare hört Jimmie Åkessons syn på Sveriges Radios kanal P3, som skulle läggas ner om SD fick bestämma. Detta eftersom man inte gillade ett humorinslag som drev med partiet.
Vi har också otaliga bevis i de kommuner som SD är med och leder. Förbud mot inköp av viss konst, förbud mot vissa böcker på bibliotek, utrensning av tjänstepersoner som vägra följa lokala politiska beslut vilka strider mot svensk lag, med mera.
Det är dessa politiska idéer och yttringar som Ulf Kristersson nu ser passa bra in i Moderaternas grundläggande värderingar. Varför skulle han annars öppna för att SD kan bli ett framtida samarbetsparti till en moderatledd regering?
Kristerssons uttalanden borde få partiets liberala sympatisörer att se sig om efter ett annat parti. Ett som tydligt tar avstånd från samarbete med ett parti med totalitära drag, som dessutom utlyst liberalismen till sin största fiende.
För inte kan väl Moderaternas liberala sympatisörer sitta stilla i båten som tydligt styr mot ett allt fastare blåbrunt block.