De som tänker trycka rött säger nej till Andersson men vad säger de ja till?
Innan tider av "give´m hell" och misstroendeomröstningar så gällde praxis att de som egentligen hellre sett en annan kandidat (eller budget) men där stöder saknas, la ner sina röster, det vill säga tryckte gult.
En statsminister kan tillträda så länge hen inte har en majoritet emot sig, alltså att flest trycker rött. Om en majoritet trycker rött utan att ha en egen kandidat leder det inte till något annat än att processen drar ut på tiden. Och hur länge man än drar ut på processen är det valresultatet från 2018 som gäller.
I dagsläget har Magdalena Andersson säkrat 148 av riksdagens 349 mandat. Det vill säga Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet plus den politiska vilden Amineh Kakabaveh. Centerpartiets stöd får Andersson genom att de följer praxis från förr, röstar gult. Detta betyder inte att man stödjer någon kommande budget eller tänker gå till val tillsammans med S.
Trycker övriga röd knapp blir inte Magdalena Andersson statsminister. Men det blir ingen annan heller.
Vänsterpartiet tänker rösta rött om de inte får inflytande och kommer nu med nya krav som får anses som orealistiska.
Höjda pensioner kan inte två av riksdagens åtta partier ha en egen överenskommelse om. Pensionssystemet är ingen pjäs man kan spela politiskt spel med, det måste hålla över maktskiften.
Att lägga LAS-förändringarna på is är inte heller relevant eftersom arbetsmarknadens parter redan är överens och inget annat parti vill gå emot den svenska modellen när den fungerar.
Man kan tycka att Moderaterna har mycket prestige att förlora om de väljer att trycka rött för Magdalena Andersson och än en gång ställs inför faktum att det saknas stöd för en moderat statsminister. Men så tänker de göra förklarade Ulf Kristersson efter att han pratat med talmannen. Rösta nej alltså.
Ulf Kristerssons presskonferens i går fullkomligt dröp av bitterhet. Alla behöver nån att skylla på och för Moderaterna har det den senaste tiden varit Centerpartiet. Påståendet att Centerpartiet säger nej till en borgerlig regering grundar sig i en föreställning om att Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti. Många värjer sig mot detta.
SD tänker som bekant inte stödja nån regering där de inte är en uttalad del. Jimmie Åkesson sa så här till Svenska Dagbladet i går: "Det finns i dagsläget ingen statsminister som vi kommer att släppa fram, vare sig aktivt eller passivt i riksdagen. Utan vill någon statsministerkandidat på något sätt ha vårt stöd så kommer det att kräva några veckors förhandlingar åtminstone och att vi får politiskt inflytande".
Förhandlingar betyder inte komma överens om sådant man redan är överens om, nota bene.
Inte ens med SD:s stöd (62) når Kristersson fler än 174 mandat. Så frågan kvarstår: hur tänker sig de som tänker rösta rött att landet ska ledas?