Transportstyrelsen förklarar beslutet med att man inte kunde göra annorlunda enligt det gällande regelverket. Bolaget med ryska kopplingar var helt enkelt billigare än konkurrenterna. Risken att informationen ska komma i obehöriga händer anser sig myndigheten ha undanröjt genom att ta in det i avtalsskrivningen.
Förra gången Transportstyrelsen var i blåsväder var år 2017. Då avslöjades att generaldirektören Maria Ågren misstänktes för att ha röjt hemliga uppgifter. Hon hade frångått de interna regelverken och låtit en firma i Serbien få tillgång till det svenska fordonsregistret, bland annat med information om vilka bilar som användes vid säkerhetstransporter. I takt med att härvan nystades upp fick två ansvariga ministrar Anders Ygeman (S) och Anna Johansson (S) också avgå.
Naiviteteten och blåögdheten hos myndigheten var pinsam redan år 2017. Idag – när det råder fullt krig i Europa – är den närmast provocerande. Samtidigt är det en påminnelse om att vi i Sverige har långt att gå när det gäller säkerhet och beredskap. Det är inte bara enskilda beslutsfattare eller vissa myndigheter som är naiva. Problemet är strukturellt – eller till och med kulturellt. Insikten om att det faktiskt finns människor som vill oss och vårt land illa verkar ta tid att sjunka in hos svenska folket. Men också insikten om att just vi kan sitta på någon bit av information som spionerna vill ha.
De flesta känner till kampanjen ”En svensk tiger” från beredskapsåren. Men det fanns en annan kampanj som också är värd att dra sig till minnes. Dess budskap var ”Spionen lägger pussel. Behåll din bit – håll tyst med vad du vet.”
Det är så vi bör tänka. Stormakterna som spionerar på oss – Ryssland och Kina – har trots allt begränsade resurser. Genom att ge dem så lite gratisinformation som möjligt gör vi deras arbete mer kostsamt. Men om vi som i fallet Transportstyrelsen ger dem hela register, ja då kan de frigöra resurser för att gräva efter ännu mer känslig information. Sveriges säkerhet bygger på att så många som möjligt drar sitt strå till stacken och håller tyst med vad just de har på bordet.
I sammanhanget är Ryssland den enklare utmaningen. Rysslands ekonomiska inflytande i Sverige är begränsat och kontaktytorna relativt få. Då är det värre med Kina. Kinesiska företag – kontrollerade av den kinesiska regimen – äger biltillverkaren Volvo, investerar i svenska vindkraftsprojekt och finns bakom sociala medie-appen Tiktok. Kinesisk teknik finns i alla hem, alla företag och vid alla myndigheter. Att minimera den kinesiska regimens insyn i det svenska samhället är ett gigantiskt arbete som fortfarande ligger framför oss.