Jag blir uppriktigt både förvirrad och förvånad när jag följer olika debatter om konsekvenser av upphandlingar av offentlig verksamhet.
Förutom den njugga inställningen till det privata näringslivet verkar det råda en utbredd okunskap om hur en upphandling fungerar.
Här på Gotland fortsätter oppositionen att hävda att utmaningsrätten innebär att ett företag kan utmana en verksamhet och att det enda regionen kan göra är att titta på när det privata tar över hela välfärden på det sätt de själva har lust med.
Är det nån gång man kan mejsla ut exakt vilken nivå, kvalitet och pris man vill ha så är det vid en upphandling. Man kan inte skräddarsy ett anbud för att passa den aktör man vill ska få uppdraget men man kan vikta vilka parametrar man vill och dela upp det man vill upphandla för att inte utesluta lokala mindre aktörer.
Eller anse att fördelarna med en stor aktör överväger och upphandla allt i "samma säck" som regionen uppenbarligen valde för kollektivtrafik och skolskjutsar.
Man kan skriva in klausuler för vad som ska ske när uppdraget inte utförs i enlighet med anbudet.
Det som nu händer i skandalen med Apotekstjänst är bedrövligt och totalt oacceptabelt. Fyra regioner har fått gått upp i stabsläge och flera sjukhus har tvingats ställa i alla planerade operationer för att Apotekstjänst inte kunna leverera sjukvårdsmateriel.
Apotekstjänst har nyligen tagit över ansvaret för detta och som ett svar på hur det kunde bli som det bli svarar man att det från första början kommit in många fler leveranser än vad företaget hade räknat med.
Det låter ju helt obegripligt att man inte haft koll på exakt hur mycket man förväntas leverera och till hur många.
Ett kan man nog vara säker på och det är att Apotekstjänst får svårt att vinna förtroende framöver om man inte snabbt åtgärdar kaoset och ersätter aktuella regioner för allt besvär det lett till.
Det är en bit kvar till att uppfylla det man lovar på sin hemsida: "Apotekstjänst är den moderna apoteksaktören som erbjuder såväl effektiv logistik som förutsättningar för god läkemedelsanvändning".
Med utmaningsrätten kommer initiativet från nån annan än politikerna. Det kan vara ett befintligt företag eller anställda som ser möjligheter att utveckla verksamheten genom att ta över den. Men beslutet om en upphandling ska göras eller inte är fortfarande politikens.
Det är oseriöst och synnerligen dålig politik att medvetet föra medborgarna bakom ljuset genom att påstå att kontrollen över välfärden lämnas över om man inför en möjlighet för utomstående att utmana regionens verksamhet.