Jag har aldrig haft något jobb där jag känt att jag svävat i livsfara på grund av bristande arbetsmiljö. Det är jag glad för. Men inte alla överlever sitt jobb.
Kanske har också de som dog på jobbet haft samma känsla; att arbetet inte upplevdes farligt.
Jag levde i tron att det är runt 50 personer i Sverige varje år, som går till jobbet och aldrig mer kommer hem. Men siffran över hur jobbet kan döda är läskigt mycket högre. Alla dödsfall handlar inte om det där fysiska som hänt på jobbet; ett fall från höjd, arbete med fordon och arbetsmaskiner eller om att någon klämt sig eller träffats av föremål.
Varje år dör cirka 3 000 personer i förtid på grund av sjukdomar eller skador till följd av jobbet, enligt en rapport från Arbetsmiljöverket. Tre tusen. Olika riskfaktorer i arbetsmiljön förkortar helt enkelt våra liv. Den som jobbade med asbest för över 40 år sedan kanske dör idag. Skiftarbete och passiv rökning är andra faktorer som kan döda på längre sikt. Nu röks det inte på krogen som förr, men den som stått i baren eller serverat kväll ut och kväll in, år efter år, önskar kanske på sina äldre dar att arbetsmiljön hade varit bättre.
De forskare vid Umeå universitet som undersökt den arbetsrelaterade dödligheten på uppdrag av Arbetsmiljöverket har kommit fram till en dyster prognos; dödligheten på grund av hög arbetsbelastning kommer att fortsätta öka.
Bara av jobbstress dör redan drygt 700 personer varje år. Stressen idag kan komma att skörda fler framtida liv.
Det får mig att komma fram till dagens poäng. Idag sjunger vi det systematiska arbetsmiljöarbetets lovsång. Det är skyddsombudets dag den 23 oktober.
Vi är mitt i EU:s arbetsmiljövecka (vecka 43) och alla kalenderbitare kan lägga på minnet att Skyddsombudens dag varje år infaller på onsdagen i den veckan. Skyddsombudet kan vara arbetsplatsens hjälte. Den som i samspel med arbetsgivaren gör arbetsplatsen lite trevligare och tryggare. Som för arbetskamraternas skull tar en fajt med arbetsgivaren; går en rond om vad som kan vara farligt och gör arbetsgivaren uppmärksam på förbättringar som behöver göras, om det inte framgått tidigare.
Förutom den fysiska arbetsmiljön med maskiner, belysning och ergonomi har skyddsombuden också järnkoll på det psykosociala. Negativ särbehandling, kränkningar och sexuella trakasserier. Inget ska undgå skyddsombudet när det gäller att ha örat mot marken och lassa vidare skit till arbetsgivaren att hantera och hitta bot på.
Hat och hot i jobbet är också en risk som ska hanteras. Det är det enda potentiellt farliga jag för egen del stött på i yrket.
En gång kom jag hem till ett olåst hus där någon roat sig med att hänga gravkransar på flera av mina dörrhandtag inomhus. På köksbordet låg det en bukett döda rosor. Det kan vara något av det sjukaste jag upplevt. Och jag visste inte om det ens hade med jobbet att göra. Men någon hade rotat runt i kompostbingen på Ala kyrkogård och tyckte att blommorna där skulle smycka mitt hem. Just då höll jag i jobbet på med en lite knepig granskning och kunde inte utesluta att någon ville skicka en hälsning. Kanske var det bara ett busstreck, men ett ganska utstuderat sådant.
I det läget var det ändå skönt att ha arbetsgivare och arbetskamrater som peppar en att fortsätta med det som behöver göras.
Idag ett heja för stöttande arbetskamrater, skyddsombud med fokus på att göra arbetsplatsen trygg, varm och go´. Tillsammans kan vi försöka hålla nollan; visionen att ingen ska behöva dö eller skadas på jobbet.