Häromdagen hörde jag på Sveriges Radio programmet Små kommuner stora beslut, som handlade om Vilhelmina kommun. Där hade Centerpartiet gjort ett lysande valresultat, bland annat med hjälp av ett löfte att bevara byskolorna, och ledde den styrande koalitionen. Men kommunens ekonomi försämrades. Dels långsamt på grund av långsiktig folkminskning. Och mer akut på grund av att det statliga tillskottet för att kommunen tagit emot migranter upphörde. Ur statens synvinkel var väl uppdraget avklarat. Kommunen står kvar med kostnader.
I programmet fick man höra hur den centerpartistiska kommunalrådet såg sig tvingad att ge upp vallöftet, och sin egen övertygelse, och lägga ner två byskolor. Nu riktas många bittra känslor mot både kommunalrådet och hennes parti.
I programmet uttrycktes bland annat att i glesbygd finns det inget verkligt fritt skolval. Invånarna är i praktiken hänvisade till den enda skolan i bygden och läggs den får barnen åka buss till den skola som anvisas.
Det är ofta inte situationen på Gotland. Även där det finns små närbelägna byskolor så är det många föräldrar som väljer andra skolor för sina barn. De många små kommunala skolorna kan inte ens vara säkra på det skrala befolkningsunderlag de har. Det finns en stark opinion för att bevara små skolr, men enskilda medborgare röstar med fötterna.
Hösten 2020 verkade det som att Region Gotland skulle fatta beslut om att förändra skolorganisationen. Förvaltningen hade tagit fram ett förslag som innebar att flera skolor skulle läggas ner. Inte bara för kostnadernas skull, utan också för arbetsmiljön och för att underlätta och minska behovet av nyrekrytering. Förslaget hade tagits fram i tätt samarbete med den ansvariga nämnden ledd av Stefan Nypelius (C). Men när nämnden skulle gå till beslut blev många fötter kalla. En koalition över blockgränsen, bestående av bland annat Centern och Socialdemokraterna, stoppade alla tjänstemannaförslag. Utom de som gällde Visby.
Nu rapporterar P4 Gotland att skolan verkligen ekonomiskt börjar känna av att skolorganisationen lämnades i huvudsak orörd. Trots extra tillskott från nämnden väntar ett stort underskott. Erik Rudstedt, rektor för Väskinde och Stenkyrka skola, säger:
– Om man bestämmer sig för att ha en skolorganisation som man egentligen inte har råd med måste man ta ansvar för det på något sätt.
För drygt 30 år sedan kommunaliserades skolan, mot bland annat lärarnas protester. I dag aktualiseras allt oftare att skolan att huvudmannaskapet för skolan åter skulle innehas av staten. Kanske är det vad som krävs för att beslut om skolans organisation ska fattas för bästa möjliga utbildning, snarare än på grund av lokala ekonomiska problem eller bygdepolitiska hänsyn.