Digniteten på de båda fallen där ledarskapet sätts i fråga kan sägas väga olika tungt, minst sagt.
Nu är jag varken särskilt troende eller insatt, det kan vara så att det är ett bevis på en prästs totala inkompetens att säga "tackade dig" istället för bara "tackade" i samband med nattvardsgång.
Och ja, jag fattar att ritualer och liturgi är det som ska stå fast för att det handlar om just ritual och liturgi. Men om man som förtroendevald i kyrkan anmäler en biskop som sa "dig" när han inte skulle säga "dig" till Ansvarsnämnden för biskopar, vilket tre kyrkomötesledamöter gjort, så framstår det som minst sagt konstigt och obegripligt för oss andra. Där ska ärenden prövas som avgör om biskopar är lämpliga för uppdraget, ganska stora saker.
Såna här händelser gör att man undrar vad de håller på med i Svenska kyrkan. Det i sin tur är väldigt tråkigt för det görs oändligt mycket bra i kyrkans namn. Jag vill tro att de som tänker som prästen Gunnar Sjöberg är i majoritet. De som fattar att ibland blir det fel och att det som blir fel kan bli rätt.
I en krönika i Kyrkans Tidning skriver han om saken: "Så. Det får bli fel. Ofta, inte minst i liturgiska sammanhang, blir det dessutom helt rätt när det blir fel. Roligt, avspänt och fokus på det som är större än prästens eventuella briljans eller trohet mot kyrkohandbokens exakta formuleringar. Kolla, prästen är en vanlig människa!".
Den kyrkan går jag till alla dagar i veckan hellre än till en där folk sitter och väntar på att något ska gå fel.
På Länsstyrelsen i Gotlands län är arbetsmiljön inte den bästa vilket P4 Gotland rapporterat om i veckan. I en arbetsmiljöenkät vittnar cirka en av tio om kränkningar och mobbning. Att kritiken dessutom är riktad mot den högsta länsledningen, framför allt länsrådet Anneli Bergholm Söder, gör det självklart särskilt allvarligt.
Som alltid när det handlar om interna arbetsmiljöproblem blir kommentarerna de förväntade, arbetsledningen "känner inte igen sig men tar kritiken på största allvar". Mycket annat kan den inte säga.
Nu är länsstyrelsen en arbetsplats som finansieras av oss skattebetalare och dess arbete lyder till stora delar under offentlighetsprincipen så allmänheten har givetvis ett intresse av insyn och transparens. Det viktigaste är dock att man går till botten med problemen och hittar fungerande sätt för dialog och samverkan för att resultat som dessa inte ska komma som nån överraskning för någon.
Det kallas systematiskt arbetsmiljöarbete.