Det sägs att man inte ska jämföra äpplen och päron. Nå väl, låt gå för det. Men äpplen och äpplen tål väl ändå att jämföras på ett relevant sätt?
Utländska äpplen blir oftast besvikelser, om inte förväntningarna är väldigt lågt ställda. Smaken brukar kunna karaktäriseras som någonstans mellan mindre bra och ingenting. Golden Delicious och Red Delicious är allt annat än delikata. Granny Smith är en ofta vaxhudad och renodlat sur eller åtminstone syrlig gammal dam. Och så vidare.
Ändå är bara ett äpple av fyra som säljs ett svenskt äpple. Eller ett av fem, beroende på källa. Det kan naturligtvis ha med säsong och utbud att göra. Men enligt sajten Säsongens bästa (sasongensbasta.se) så finns det numera lagringsmetoder som ska göra att man kan sälja svenska äpplen året runt. Jag önskar att det gav större avtryck i det utbud som butikerna tillhandahåller. Där är säsongsvariationerna fortfarande stora och hyllorna med importerade smaklösa äpplen är välfyllda.
Sajten Säsongens bästa tycker att man ska välja svenska äpplen för att korta transporterna och minska klimatavtrycket. Kanske det. Men jag undrar ändå om smaken inte borde vara ett mer effektivt argument.
Av svenska äpplen är det tydligen Ingrid Marie och Aroma som säljs bäst. De kan vara goda, även om jag tycker att Ingrid Marie ibland är i mjöligaste laget. Min egen favorit är Cox Orange. Små gulgröna äpplen med orangea inslag. Men det är upprörande sällan jag hittar några sådana, när jag botaniserar i frukthyllorna. Tips mottages med tacksamhet.
Frans Brozén (L) kritiserar de fruktskålar som ställdes fram under regionfullmäktiges sammanträde i förra veckan.
– Etiketterna satt kvar och på dem kunde jag se att äpplena var från Spanien och Frankrike. Jag tror inte att de var grossistlevererade, för det var Ica-äpplen, så jag antar att någon varit och handlat dem i affären bara. Jag tycker det är märkligt, när vi samtidigt pratar så mycket om att gynna lokala företag.
Regionens inköpschef Nanna Sörling kommenterar inte det specifika fallet, men konstaterar om Regionens upphandlade avtal:
– Enligt lagstiftningen får vi helt enkelt inte skriva att frukten ska vara gotländsk, eller svensk för den delen. Då räknas det som potentiellt diskriminerande av vissa leverantörer och då är vi inte legala i våra avtal.
Däremot kan man kräva exempelvis KRAV-märkt eller ekologiskt. Vilket regionen gör. Mums. Eller inte.
Vi har ett problem med tillämpningar av upphandlingar generellt i Sverige att vi gör dem onödigt krångliga och sedan också onödigt dyra.
Tillämpningen gör det också svårt att väga in något så viktigt men också subjektivt som smak vid en upphandling. Ett äpple blir bara ett äpple, oavsett om det är menlösa Royal Gala eller ett mumsiga Cox Orange.
Så ska det inte behöva vara. Äpplen går som sagt att jämföra med äpplen! Skillnaderna är stora.
Livsmedelsföretagen kritiserade redan för tio år sedan att offentlig upphandling är så krångligt och tidsödande och att det trots allt krångel nästan alltid är fokus på pris och inte på kvalitet eller smak.
Marie Söderqvist, vd för Livsmedelsföretagen på den tiden, sade då till sajten upphandling24.se att:
– Det återstår för Sverige att implementera det nya direktivet så att vi kan får enklare och tydligare offentlig upphandlingsprocedur av livsmedel som leder till större smakupplevelser runt om i Sveriges alla sjukhus och skolmatsalar.
När det i oktober hamnar spanska och franska äpplen i regionfullmäktigesalen på en ö med fantastiska förutsättningar för fruktodling, så återstår det fortfarande mycket att göra.