Efter en utflykt under en av sommarens varmare dagar så glömdes en brukare vid ett LSS-boende instängd i en varm bil i cirka en halvtimme. Detta enligt en lex Sarah-anmälan.
– Det här är något som inte ska kunna hända, kommenterade den tillförordnade kvalitetschefen.
Ordvalet påminner mig om när två unga män, den ena dömd för mord och den andra för mordförsök, i onsdags kväll var föremål för en beväpnad fritagning från Råby ungdomshem. Det kommenterade Stefan Hell Fröding, pressansvarig vid Statens institutionsstyrelse, SiS med:
– Det här ska inte hända.
Det kan ju vara ett billigt och till intet förpliktigande sätt att visa ogillande inför det som hänt. Ungefär som när statsminister Stefan Löfven tog för vana att kommentera än det ena och än det andra med att det var oacceptabelt, allt från antisemitiska våldsdåd över skjutningar till att A-lotterierna lät kunder skuldsätta sig genom att spela på kredit. Problemet är ju att det snart framstår som rätt impotent, om det bara får bli en tom fras, när man varken har gjort något eller tänker göra något konkret för att det som har hänt inte ska hända.
Så förhåller det sig dock inte med omvårdnaden vid Regionens LSS-boenden, enligt den tillförordnade kvalitetschefen Cecilia Berg:
– Det ska finnas rutiner för att säkra upp arbetssätt, i det här fallet har de varit på en utflykt,
I så fall finns det alltså en rutin för att förhindra det som inträffade, som man mycket väl kunde föreställa sig, men denna rutin har frångåtts.
Så förhåller det sig inte alls med rymningen från Råby ungdomshem, utanför Lund. Eller alla de andra ungdomshem som ska härbärgera unga förhärdade och vapenvana våldsbrottslingar. Där har man fortsatt som förut, utan att uppgradera säkerheten. Elisabet Åbjörnsson Hollmark, generaldirektör vid Statens Institutionsstyrelse (Sis), sade i torsdags till TT:
– Vi ligger 10–15 år efter i de här frågorna.
Vid en presskonferens var hon ännu tydligare med hur illa det är ställt:
– Den här myndigheten har ett stort arbete att göra inom säkerhetsområdet för i dag har vi ingen säkerhetsorganisation överhuvudtaget.
Först efter onsdagskvällens fritagning samlades myndighetens ledningsgrupp för att tala om vad som behöver göras för säkerheten och beredskapen:
– Bland annat kartlägger vi de ungdomar som vi har på våra LSU-avdelningar för att se vilka andra gängkriminella vi har där och ser ifall vi behöver ha extra vaksamhet.
Dessutom tycks det som att lagändringar med anledning av Barnkonventionen faktiskt försämrat säkerheten på senare på de ungdomshem som ska ta om hand alltfler gängkriminella och grova våldsbrottslingar. Detta bland annat enligt den fackliga företrädaren Frida Strandberg Landin, ordförande för Seko Sis. Nu har de intagna exempelvis rätt att ha egna datorer och mobiler:
– De kan ha kontakt med nära och kära, men också med kriminella gäng och missbrukargäng. De beställer in droger i kuvert eller bokar in att gängmedlemmar ska komma och hämta upp dem vid en viss plats.
Förutom ökade problem med rymningar och droger så har också våldet ökat på ungdomshemmen enligt Frida Strandberg Landin. Och våldet riktas både mot personalen och mot andra intagna.
Men medan denna utveckling har pågått den ansvariga myndigheten inte haft någon säkerhetsorganisation överhuvudtaget. När då en beväpnad fritagning av just gängkriminella äger rum så bör man inte med någon trovärdighet påstå att det inte ska hända. Det gick mycket väl att förutse att det kunde hända och man har inte gjort ett smack för att förhindra det.