Regeringen har utnämningsmakt att utse chefer i statens verksamheter som myndigheter, ämbetsverk, bolag med flera. Det är ämbeten som generaldirektörer, ambassadörer och landshövdingar.
De sistnämnda är det ibland spekulation om vem som ska bli ny landshövding. Länge fanns det län som inte haft en kvinnlig landshövding. Då spekulerades det om en kvinna skulle bli ny landshövding. En landshövding bör ha erfarenhet att ha varit chef eller liknande eftersom en landshövding leder länsstyrelsen.
Från högerhåll har det riktats kritik mot att S-ledda regeringar utnämnt många socialdemokrater som chefer i statens verksamheter. Vad gäller landshövding har dock på senare år en ganska jämn politisk bakgrund erhållits på de utnämnda.
Det kan vara bra om en ny landshövding känner till det län denne får ämbetet i. Men det är ganska ofta som en person som inte är från länet i fråga blir landshövding i det.
Chefsjobb i staten är opolitiska när de utövas även om innehavarna varit politiker. Några kända politiker, rent av före detta partiledare, som på senare år utnämnts till ambassadörer är Håkan Juholt, på Island sedan i Sydafrika, och Jan Björklund, i Italien.
I många fall får politiker chefsjobb snabbt efter att de varit politiskt aktiva och kontroversiella bland de som har andra åsikter än politikern i fråga. Att en politiker till följd av sina åsikter inte skulle kunna få ett ämbete som landshövding, eller ambassadör, är ett felaktigt resonemang. I så fall skulle ingen politiker kunna utses till chefsjobb i staten.
Flera politiker med tydliga åsikter har blivit landshövdingar. Ulf Adelsohn var moderatledare 1981 till 1986 med tydlig politisk profil till höger. Det hindrade inte att han utsågs som landshövding, i Stockholms län, 1992 och satt i nio år. Adelsohn var dessutom från Stockholm. Anders Björck (M) var landshövding i Uppsala i sex år från 2003. Om honom då gjordes en dokumentärfilm, "H:r Landshövding".
Flera borgerliga politiker har senaste 20 åren blivit landshövdingar och ofta i län som S och V har starkt stöd i. Exempel på personer som varit M-politiker och i dag är landshövdingar är i Blekinge med Sten Nordin, Gävleborg med Per Bill, Södermanland med Beatrice Ask och Norrbotten med Lotta Finstorp.
Och i Örebro län är en före detta KD-politiker landshövding, Maria Larsson. Några som varit C-politiker som blivit landshövdingar och är det nu är Anders Flanking på Gotland och Marita Ljung i Jämtland. I Kronobergs län är före detta L-politikern Maria Arnholm landshövding nu.
De senaste cirka 20 åren har en majoritet av landshövdingarna haft partibakgrund. Så var det ofta årtiondena innan också. Runt en tredjedel har varit chef i någon annan statlig verksamhet eller liknande utan politisk koppling.
Exempelvis Ingrid Dahlberg, som varit chef på Dramaten, var landshövding i Dalarna i fyra år från 2002 var en med opolitisk bakgrund. Göran Enander är landshövding i Uppsala län nu och har före det varit generaldirektör för Skogsstyrelsen. Anders Danielssons förordnande som landshövding i Västra Götaland gick ut 30/11 och han har varit generaldirektör för Säpo och Migrationsverket.
När en politiker blir landshövding utövar denne ämbetet som är opolitiskt och innebär en roll som förmedlare mellan staten och det län som denne fått ansvar för, där denne är statens främsta företrädare.
Bara för att en person varit väldigt politisk behöver inte det bli ett problem för denne i ett opolitiskt ämbete som ambassadör eller landshövding. Tvärt om har flera tydligt profilerade politiker gjort uppskattade insatser som chefer i statens tjänst, som ambassadör eller landshövding.