Den allra största bidragande orsaken är sannolikt vårt nya sätt att hämta in information och att vi till viss del lever i parallella universum.
Om man är övertygad om att politiker fifflar och har astronomiska löner, att skattepengar regelmässigt slösas bort och att medierna mörkar allt detta, då blir det ju ganska naturligt att vända sig till dem som vill avslöja allt.
Det är känt att politiska krafter som gillar att tilliten till det vi kallar samhället minskar, mycket medvetet förstärker denna utveckling, inte minst i sociala medier. Och när en etablerad politiker eller annan offentlig person gillar, delar eller själv gör inlägg om att medier, domstolar och beslutande politiska församlingar inte är att lita på, stärks självklart övertygelsen om att det stämmer.
Vi har sett den extrema formen av "missnöjesrörelser" i USA där folk på riktigt tror att det finns en sammansvärjning av makthavare som ingår i ett internationellt nätverk av satanistiska pedofiler. Har du inte sett dokumentären "Qanon – the cult of conspriacy" på TV4 så gör gärna det.
I teorin ingår också att den ende makthavaren som jobbar för att avslöja detta vidriga nätverk är Donald Trump. Han och människorna runt honom tar inte avstånd från rörelsen men erkänner den inte öppet heller.
På samma sätt finns det krafter som ända sedan Ryssland invaderade Krim 2014 spritt uppgifter om att det i själva verket är den rysktalande befolkningen som bett om att få bli införlivade i Ryssland. Att det är väst och Nato som ligger bakom allt och skyller på stackars Ryssland.
Samma lögner sprids nu, trots att alla kan se i realtid vad som händer: att man är på väg att invadera ytterligare två områden, Donetsk och Luhansk. Putin kallar det en befrielseaktion.
De flesta människor agerar nog likadant när de nås av en uppgift som låter osannolik, man kollar efter andra källor om händelsen. Om det bara finns ett fåtal mer eller mindre obskyra källor medan man inte hittar något bland alla traditionella medier så drar man slutsatsen att det inte stämmer.
Men vissa gör alltså tvärtom, tar det som bevis för att "etablissemanget" vill mörka sanningen. I denna miljö växer partier som inte behöver bevisa något utan bara lova att se till att alla dessa påhittade oegentligheter ska upphöra.
Staffan Lindberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och föreståndare för V-Dem-institutet, som mäter hur demokratin utvecklas över världen, intervjuas i tidningen Arbetsvärlden (ges ut av TCO).
"Om man vill föra ett land i en auktoritär riktning så gäller det att först begränsa och helst tysta dem som kan skriva och skrika om vad man gör och varna. Och samtidigt helst också begränsa och tysta dem som kan mobilisera folket emot dig ut på gatorna".
Det har vi sett exempel på både Ryssland och Belarus i närtid. Men det handlar också om mer raffinerade metoder som att uttrycka hot eller avsaknad av respekt för politiska motståndare, att de inte är legitima, eller att de är illojala mot nationen. Som Trump som hotade att sätta Hillary Clinton i fängelse eller som SD-retoriken om landsförrädare.
Journalister är en utsatt grupp i länder som Ryssland, Kina, Saudiarabien, Vietnam, Myanmar och Belarus.
Reportrar utan gränser rapporterade i sin senaste årssammanfattning att aldrig har så många journalister suttit fängslade världen över som nu. Den 1 december förra året satt totalt 488 journalister i fängelse – en ökning med 20 procent sedan föregående år.
Vad man än tror på är detta ett faktum att beakta och ta på allvar.