Det säkerhetspolitiska läget har satt stort focus på försvaret, vilket är fullt naturligt. Att försvaret även har åsikter gällande allt som byggs i deras numera enorma intressesfär är inte heller något anmärkningsvärt.
Det är klart att de ska reagera när de ser att deras möjligheter att skydda landet mot ”lede fi” riskerar att försämras. När havsbaserade vindkraftsparker kan försvåra spaning för att upptäcka främmande aktiviteter eller fientliga angrepp både över som under vatten. Det ligger i Försvarsmaktens uppgift.
Men att regeringen som har ett så mycket större ansvarsområde lägger sig platt, och säger nej till 13 av 14 havsbaserade vindkraftsparker, när försvaret höjer varningens finger är anmärkningsvärt.
Är de problem som försvaret varnar för så mycket viktigare än landets elförsörjning? Är den lilla del av landets fulla försvarsförmåga som kan komma att påverkas av några havsbaserade vindkraftsparker så viktig att möjligheten till en grön omställning på Gotland försvåras radikalt.
Finns det verkligen ingen teknisk lösning eller områden till havs som påverkar försvaret mindre än andra. Det har ju uppenbart fungerat i andra länder.
Och hur är det med samarbetet i Nato, skulle inte det stärka vår säkerhet och öka möjligheten att samarbeta militärt med andra Natoländer?
I en artikel på Helagotland kommenterar projektledaren för Energiön Gotland, Lars Thomsson (C) regeringens beslut: ”Jag undrar verkligen hur vi ska klara vår beredskap och redundans, när försvaret tillåts stoppa vindkraften både till havs och på land”.
I samma artikel vädrar vindkraftskonsultenten Andreas Wickman sin oro för Heidelberg Cements utveckling med koldioxidlagring och miljövänlig cement då ”den utvecklingen är också beroende av oerhört mycket elektricitet”.
Wickman har onekligen en poäng och jag undrar verkligen hur regeringen tänker då det bara är några dagar sedan MSB gick ut med att då den svenska tillgången på cement är så pass begränsad, både när det gäller import och inom landets gränser, måste de gotländska tillgångarna värnas anser MSB. Nu riskerar regeringens beslut att omkullkasta Heidelbergs verksamhet i Slite.
Lars Thomsson är en flitig debattör i ämnet och i en insändare publicerad på Helagotland skriver han tillsammans med regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S): ”Rätt hanterat kan den gröna omställningen och det faktum att vi måste rusta totalförsvaret gå hand i hand.” ”Regeringens beslut leder i exakt motsatt riktning - det försämrar förutsättningarna för ett starkt totalförsvar av Gotland.”
Nu är det inte bara Gotland som drabbas av regeringens beslut att inte tillåta havsbaserade vindkraftsparker utanför stora delar av landets kuster. Nej hela Sverige är i stort behov av mer elektricitet om vi ska klara av den gröna omställningen som krävs för att vi ska kunna göra den del av klimatarbetet vi faktiskt lovat. Ett löfte som den SD-styrda borgerliga regeringen visserligen inte lägger så stor vikt vid.
Avslutningsvis. När vi har en regering som inte har någon plan för elektrifieringen av Sverige och som dessutom lägger sig platt så fort försvaret harklar sig, då får vi finna oss i att vinka hej då till de vindkraftsparker, som skulle ge Gotland en god beredskap, ett starkt totalförsvar och den planerade gröna omställningen.